måndag 30 mars 2015

Det förlovade landets enorma ost.

Hemavan kom och gick men stal mitt hjärta på vägen. Inte okej Hemavan, inte okej. Du vet väl att långdistansförhållanden är skapta föratt misslyckas?!

Så mötet med Sverige utspelades på samma sätt som alltid. Jag var uppspelt, jag blev imponerad, jag var avundsjuk och som försvar pratade jag lite skit om svenskarnas tonfall och dialekt. Samma visa varje gång. Min växande framtidsplan om att någon dag bo i Sverige blev bara starkare efter denhär veckan. Att vakna kl: 05:00 på söndag morgon i vetskapen om att vi måste lämna fjällens land var inget jag ville acceptera just då. Men med trötta steg gick jag ut och la i motorvärmaren föratt sen ta mej an det omöjliga uppdraget att väcka alla i stugan. Varje morgon krävdes det ca. 5 försök, en bris av kaffe och tonerna av Imagine Dragons i högtalarna innan alla åtta dåsiga ögon hade samlats runt frukostbordet.

Låt mej klargöra några fördelar som finns på andra  sidan vattnet. Detta är övertalning på hög nivå, så vi sedan kan träffas och fika på ett mysigt café i valfri svensk stad när vi båda flyttat dit. För det fösta, vägar och bilar. Breda vägar, snälla bilister och extra ljus. Det är allt jag behöver säga, extra ljus, så att du kan se hela vägen, hela diket och till och med skogen. Jag kan ju upplysa er om att det är förbjudet i Finland att ha extra lampor på bilen, tydligen är det meningen att vi ska krocka med älgar, lastbilar, igelkottar och andra människor. I ett land där halva året består av totalt mörker är ju detta en märklig lag, eller hur?

Maten, behöver jag ens säga mer? Filmjölk, mysli, kaffe, godis och sockerdricka. Billigt är det också, hälften så låg moms som i Finland. Så nu sitter jag här hemma och lapar i mej filmjölk så snabbt jag bara kan medan jag drömmer mej tillbaka till ICA-hyllorna fyllda med himmlen. Enda minuset här var att mina manliga resenärer tyckte det var en ypperlig idé att köpa 2 kg ost, för 15 €. 2kg ost. 2 kg! I slutet av veckan fick jag och min uppläxnings-partner ta tillbaka vår utskällning. Osten (ostkar) var slut, himmelskt god och bidrog till ett av resans bästa insider joke.

Slalombacken, den var otrolig. Jag kommer aldrig i mitt liv åka på en skidsemester i Finland en gång till. Aldrig, jag vägrar. Här vinner Sverige på alla punkter. Pisterna, off-pisterna, pudersnön, storlek av fjäll, riktiga fjäll, kalfjäll. Behöver jag ens börja min redovisning av dethär? Nej, jag tror ni fattar.

Sist men inte minst njöt jag så förbaskat mycket av mitt sällskap (föratt läsa om min förkärlek till småa grupper, scrolla några inlägg ner). Med fem glada personer hoppade vi in i bilen och körde tvärs över hela Sverige. När veckans slut närmade sej hade jag träningsvärk i magmusklerna, en djupare vetskap om var och en av mina partners-in-crime och en avslappnad känsla av lycka (inte lika avslappnad som "liv i rörelse"-incidenten förstås, insiderjoke, sorry, not sorry).

Att ta semester ger en tid att reflektera över allt och inget. Över hur världen ser ut och fungerar i ett annat land. Hur har vi det egentligen där hemma? Hur ser ens eget liv ut och här det så en vill att det ska vara? Hur fungerar ens nära och kära på riktigt och vilket är det bästa sällskapet att isoleras med i sju dagar? Vem har samma humor som en själv och vem tål mest jävelskap? Vem mäter en helst ens benhår med och vem är helt jävla okej med att äta middag med fyra svettiga, flåttiga och utmattade vänner? Det är först nu som jag har insett att en semester är så mycket mera än de fina instagram bilderna. Det är att rensa, organisera, reflektera och förnya detdär som händer innanför skallbenet.


söndag 22 mars 2015

En liten gnutta skryt.

Vad jag ska göra: åka till Hemavan.

Vad jag känner: Hallelujah, hallelujah, hallelujah *sjungs av en gospel- eller operakör, sådär som i filmer när någon hittar en guldgruva*

Vad jag tänker: Jag ska få stå på skidorna om tre dagar. Hur ska jag orka vänta ända tills dess? Är-vi-framme-snart?-syndromet flödar. Om två dagar kommer jag att få köpa svensk mat! Ja, Ica jag kommer, vänta på mej, din själsfrände är påväg! Om en dag kommer jag att sitta på världens tråkigaste båt, mindre woo-feelis. Fyra timmar av konstant stimulibrist. Till och med sugrör blir facinerade efter ett tag.

Vad jag borde göra: packa. Skidor, väska, lakan och mej själv. Allt är ännu utspritt i hela huset. Skidor där ute, sockar (ja, sockar är mitt favorit dialekt ord, jag kommer kämpa föratt få in det i SAOL, jag lovar) ligger i trappan, mjälen och lill-tån hänger i duchen. Packa, packa, packa.

Vad jag gör: sitter i soffan. Eller rättare sagt, jag maskar omkring i soffan med ben och armar huller om buller för att hitta den ultimata söndags-häng-positionen. Min tröja har vridit sej ett halvt varv runt min magen och datorn håller på att glida ur min famn, ergonomiskt nej, bekvämt ja.

Vad jag är: en exalterad kvinna. Varm kakao, snö i jackärmen, långa liftkörer. Here we come!

söndag 15 mars 2015

Ja ska entå flytt ti Sverige!

Språkkunskap är en gåva. Språket fyller tanken med substans. Desto fler språk, desto bättre. Jag har insett att allt detdär stämmer, och blir lika arga som ni, när ni läser om finskspråkiga som bara vill läsa ett främmande språk i skolan. Samer som inte får de rättigheter de har egentligen rätt till. Människor som blir trakasserade p.g.a vilket språk deras åsikter yttras med. Så sorgligt.

Alla har nog det där ena skolämnet som en inte kan, aldrig kunnat och alltid hatat. För mej råkar detta ämne vara finska, vilket är synd efter som jag inte vill identifiera mej med uttrycket "pakko-valfritt språk"( i mitt fall pakko-suomi). Så var ska jag då ställa mej i frågan om skolsvenskans ställning? Det är en självklarhet att jag alltid ska rösta för svenskans ställning i Finland, det är ju mitt språk, jag vill kunna använda det i det offentliga rummet.

Å andra sidan i det parallella universumet skulle jag jubla högt och länge om beslutet om att tvångs-finskan skulle tas bort ur undervisningen. -Men Lina, hur kan du säga sådär?! Flerspråkigheten är ju helig! Du sänker dej till samma nivå som de som är pro-pakko-ruotsi-eliminering! -Jag vet, men jag bryr mej faktiskt inte. Jag förstår att det är viktigt på ett samhälleligt plan. Men på mitt personliga liv skulle avsaknaden av finskan sparat mej många tårar.(här plingar Öhman-klockan. -Det privata är politik! -Men jag vill ju bara slippa plugga ordlistor..) Mitt liv skulle ha bestått av många färre itku-potku-raivare, färre sammanbrott, färre timmar tillsammans med känslan av värdelöshet, färre bristningar i mitt självförtroende. En stor del negativitet skulle vara som bortblåst.

Så i vetskapen om att imorgon infaller de sista 6 timmarna av denna självförtroende-förstörare gör mej lycklig. Äntligen är det över, 11 år av finskalektioner är äntligen över. Livet med endast praktisk inlärning av språket väntar. För första gången någonsin känner jag att den omöjliga kunskapen kanske kan bli möjlig, kanske. Som så många österbottningar med bristfällig kunskap i finska någon gång har sagt. - Ja ska entå flytt ti Sverige tå ja blir ståor, itt behöver ja na finsk!

söndag 8 mars 2015

Mommo BH, kvinnodag och fettdrypande hår.

Glad kvinnodag! Grattis på kvinnodagen! Ha en trevlig kvinnodag! God kvinnodag! Gott kvinnodags firande! Plus alla andra möjliga fraser som uttrycker firande, hurrande och fest, heja oss, kvinnor, män och alla där emellan eller utanför! Efter sista firade kvinnodagen ska vi ha lyckats skapa en "kategorisering" där alla har en plats och bekväma benämningar.

Föratt uppmärksamma denhär dagen tänkte jag snabbt slänga ihop en lista (om någon undrar, ja, listor är mitt favoritsätt att formulera och reda ut mina tankar...) om saker som jag gör och kanske inte gör för att bryta mot olika normer, rädslor och osagda sociala regler. Om jag gör det föratt bevisa något för mej själv, andra eller bara föratt pröva gränser vet jag inte, men hur som helst så tycker jag att det enbart har haft en positiv inverkan.

1. Jag bär smink max en gång i veckan om ens det. Ja, jag tycker att man blir mycket vackrare med lite klott här och lite puder där men vafan, vem orkar egentligen tvätta bort det före en somnar?! Om en gör ett försök med borttagningsmedlet så ser man ändå en heart broken panda i spegel. En gång hade jag eyeliner ända ner till läppen! Vem innehar dendär energin föratt tvätta något annat än tandraden på kvällen? Annat var det för i tidiga tonåren då man doppade ansiktet i en allt-smink-du-och-din-mamma-äger-hink varje dag kl:08:00 på morgonen. Galet.

I skrivandets stund inser jag att majoriteten av punkterna kommer handla om utseende men låt gå denna gång, jag måste väl slänga in ett "det är insidan som räknas" i slutet om min medelålders klämkäcka älska-dej-själv-kursledare uppenbarar sig.

2. Översta delen på min kropp som får nästmest uppmärksamhet när ett par ögon synar min gestalt uppifrån och ner. Ansiktet. Förutom smink så är ju håret tydligen något som också spelar roll. Men njää, jag har infört en regel för mej själv att jag endast ska tvätta håret en gång i veckan. Fungerar utmärkt, ingenting märkvärdigt, eller? När jag började gymnasiet tvättade jag mitt hår så frenetiskt att det blev smutsigt inom loppet av 12 timmar efter tvätt. Det mina vänner är galet. Och ytterst jobbigt om man är en självmedveten osäker flicka i en helt ny skola. Så efter en tvätta-håret- 24/7-burnout reste jag till Ylläs och åkte slalom 6 timmar per dag och tvättade håret typ 0 timmar per dag. När jag kom hem från mitt rehab hade jag fett droppande från mitt huvud som ett stort avslappnat leende på läpparna. Halleluja.

3.Nämnde jag att vi är inne på ytliga ämnen? Inte? Jag måste ha glömt det då. Men vi går raskt över till nästa. Klädval och kläder. Från att ha varit en osäker 14-åring i högstadiet som aldrig i livet skulle ha haft på sej en tröja som löpte tajt nerför magen har jag nu bemästrat konsten att ha på mej allt som jag tycker ser snyggt ut vare sej det spänner över mage, rumpa eller bröst. I min garderob hänge allt från tajta magtröjor till min vackraste röda fluga. Utmanande OCH könsöverskridande plagg, shit! Var ska vi höja feminist korset?! Äh, så märkvärdigt är det väl inte (finn den österbottniska jante-lagens påverkan i denna mening), jag tycker om kläder vare sig de är mode,loppis,-  kvinno,- män- eller barnkläder.

4. Vi måste ta upp en till tråd om underkläder som jag visst skrivit om i ett annat inlägg. Underbyxor (för att använda ett könsneutralt namn) köpta från kvinnoavdelningen är döden. Jag hatar dem med hela mitt hjärta. Usch. Därför har jag sök febrilt i ett halvår efter långa underbyxor (sådana som säljs till män, alltså boxers) utan resultat. Min moster sålde via ett fotbollslag(?) ett tre-pack med semi-långa underbyxor, men de var inte fullt så långa som de för herrar är. Hallå?! Jag vill ha låååååånga, bekväma, bomullsunderbyxor helst utan en extra tygpåse som placerats på framsidan där köparens könsorgan ska bevaras tryggt.
Föratt inte hetsa upp mej allt för mycket i underbyx-problemet kan jag även nämna att jag slutat använda stoppade BH:n. Nu har jag endast typiska "mommo-BH:n" sånadär som bara har en bygel och lite fladdrande tunt tyg eller en så kallad "soft bra" utan bygel. Varför kan man undra sej? Dels föratt jag gått ner tre BH storlekar, dels föratt alla har ett bröst som är lite större än det andra så om man använder en push-up BH ser det konstigt ut när bara det ena bröstet fyller ut BH:n till 100%. Dessutom skaver soft-bran inte ett dugg! Och har ni någonsin jämfört hur mjukt och skönt ett bröst i en soft-bra är i jämförelse med en tillgjord stenhård klimp i en push-up? Om svaret är nej, pröva det, nu! Den sista orsaken är såklart att jag vill ingå i kampen mot att lära människor om hur bröst ser ut påriktigt, utan push-mega-pump-lifting tvångströjor i form av BH:n.

5. Slutligen vill jag understrycka att du är vackrast på insidan och blahiblaha. Våga ta plats, våga försöka, våga avancera, våga uttrycka dej själv på alla olika möjliga sätt och följ dina drömmar! Note to self: Lina följ ditt ovanstående råd. Studera till ditt drömyrke(modersmålslärare). Utöva din favorit hobby(sofhäng och skrotlyftning). Ät din favorit mat(typ all mat <3 bortsätt från mögelost...). Klä dej i dina favoritkläder(kjol och fluga). Säg din åsikt(alla borde få hemlevererad choklad och burana en gång i månaden,under menstiden alltså). Umgås med de du tycker om. När du möjligtvis får ett barn, ta ut lika mycket av dendär omtvistade föräldraledigheten som din partner oberoende ekonomisk situation, perkele.

tisdag 3 mars 2015

Den "osociala" människans sanning.

I en artikel med rubriken "Hurudan arbetskollega är du egentligen?" skriver man om skillnaden på introverta och extroverta. Man menar att genom svaret på endast en fråga kan man bedöma om personen i fråga är extrovert/introvert, kreativ, flitig/lat och vilken juice den drack i morse. Eller nja, det sistnämnda påståendet hittade jag på själv för dramatisk effekt. Till den som skrev texten och de som stod bakom den här informationen har jag bara en sak att säga.

- Vad är frågan som svarar på allt?! Jag hittade inte en enda fråga i hela artikeln! Vilken fråga pratar ni om? Och hur i hela bananätande apornas land tror ni att det finns renodlade "extroverta" och "introverta"? Dessutom hintar er infallsvinkel om att en av dessa personlighetsdrag är bättre än det andra. Det är förstås den osagda åsikten om att introverta på något sätt är sämre.

Med de här kassa förutfattade, okritiska och naiva tankarna i bagaget vill jag nu redovisa för hur underbart det är att vara någonting mitt emellan de här "sannings-avslöjande" personlighets dragen. Människan är ett socialt djur (ja djur, du är inte bättre än den där myran som kilade förbi din stortå förra sommaren, du gör dessutom säkert mindre nytta för vår planet än myran) och därför har alla människor något slags behov att umgås med någon av samma eller annan art (kanske myran skulle vara en utmärkt löparkompis, du har ju bara inte ger hen en chans!).

Jag personligen tycker om, älskar rättare sagt att umgås i mindre grupp, det är då jag känner att jag hör hemma, har en plats, har en mening. Därför gillar jag också att t.ex. komma ganska tidigt till en fest, när inte så många ännu har kommit sej invinglandes genom ytterdörren. En hinner då prata ordentligt med alla runt bordet, en behöver inte skrika tills stämbanden är slappa och en hinner få sin taltur för att berätta den skratta-så-hårt-att-man-har-träningvärk-i-magen-dagen-efter anekdoten som en annars bara kan drömma om att få berätta när det är tjugo människor i rummet.

Så efter en timme av det väldigt gemytliga umgänget så börjar folk droppa in en efter en och dendär hemtrevliga känslan som har vaggats runt i min mage är plötsligt som bortblåst. Svetten börjar tränga fram runt armhålor och handflator, färre och färre ord tar sej över barriären i min mun, jag finner mej själv sittandes på en stol endast iakttagande av de andra runt omkring mej. Jag skulle vilja påstå att jag är bra på att känna av stämningar och situationer i olika sällskap. Det är relativt lätt när man är några få personer, då kan jag spendera mer energi på att delta i diskussionen. Men när det plötsligt finns tjugo blickar, miner, tonfall och korsade armar att hålla reda på blir det mindre tal och mera observation.

Betyder min tystnad i stora grupper att jag är introvert och helst vill vara för mej själv? Självfallet är svaret nej. Jag älskar att umgås med människor och jag är varje gång lika blown away av hur mångfasetterad en människas tankebanor, värderingar, slutsatser och förhållningssätt är, och hur olika alla är, så häftigt! Nästan lika imponerande som att myran på villan kan bära upp till 52 gånger tyngre saker än sin egen kroppsvikt! På tal om häftiga saker så påstod den ovannämnda artikeln att introverta inte är lika fascinerade och nyfikna som extroverta, yeah right.

Simplifiering, generalisering och polarisering för förståelsens skull kan jag acceptera men som förklaring på hela människan personlighet och identitet, nej knappast. Så för att avsluta det här jag-har-rätt-du-har-fel-inlägget vill jag bara klargöra några saker. Introverta och extroverta är lika bra. Det finns ingen utpräglad extrovert respektive introvert. Man kan inte bedöma någons arbete baserat på ett personlighetsdrag. Jag har rätt du har fel. *Lägg till valfri ful min och ett fulfinger för dramatisk effekt*
bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar