tisdag 28 april 2015

Nykterhetens recension.

Holy McSizzle! 11 april gled förbi som en helt vanlig fartfylld lördag. Förlåt mej. Jag vet att ni har suttit där hemma och bara väntat på min uppdatering om hur mitt #100päivää (utmaningen att vara nykter i 100 dagar från 1 januari) projekt gick. Men som räddarinnan i nöden kommer jag nu att uppdatera er om dessa tre månader före ni spricker av jag-behöver-veta-detta-före-jag-dör-känslan. Ja, jag vet att jag är givmild, your welcome!

Att Yle startade denhär kampanjen direkt efter nyåret insåg jag snabbt att var ett strategiskt val från deras sida. Traditionsenligt så brukar många ha en vit månad(inte jungfru-vit, det är teoretiskt omöjligt, bortsett från att en var jungfru-vit före nyåret...) efter nyår, därav mindre folk som firar saker, därav mindre festligheter. Orsak nummer två till att denna utmaning var relativt lättvunnen var årstiden, vinter, midvinter (även om skridskobanorna smallt efter två veckor och vi gick runt i slask majoriteten av vinterhalvåret). Det är som om vinter har en magisk kraft över alla festsugna ungdomar, "Ni bör inte inta alkoholhaltiga drycker, vila istället er skoltrötta kroppar under varma filtar och förbarmar er över vädret, där med basta!" måste ha varit det mantra som magiker viskat i allas öron varje vinternatt. Solklart. Eller nej ursäkt mej, snöklart!

Nu kanske ni fick intrycket av att jag klarade mej helt nykter och var i mina sinnesfullabruk i 100 dagar i sträck? Men nej, där jag lurade jag er allt! Jag måste erkänna att cheat-days kom i dagarna tre. En sitz, en märkligt tung lördag och en slalomresa. Alla tillfällen har väl sina orsaker, inte sant? Huvudsaken tycker jag är att jag släntrade hemma alla tre kvällar utan dåligt samvete och en ytterst trevlig kväll i bagaget. Tackar och bockar för det.

Under denhär tiden hann jag agera som nyktert festsällskap ynka tre-fyra gånger. Jag blev lite besviken, jag hann ju inte pressa mej eller min vilja mot mitt samvete. Det var hur lätt som helst att avstå den lagliga drogen. Hör och häpna, det var inte ens tråkigt att sen klockan ticka i samma takt som tungor började sluddra. Det var en mycket underhållande process att följa. Tackar och bockar för det också.

Det enda problemet jag stötte på under mina såkallade cheat-days var söndagsångesten som vid dessa tillfällen bara ökade. Steg upp i taket, upp till huvudvärk, upp till livsvånda, upp till ren ångest. Usch blä, fy söndag, fy på dej, varför ska du vara så jobbig, varför?! Söndagar kommer alltid ha en underlig bubbla av äckelkänsla över sej, och det kommer alltid vara ett olöst mysterium med ett obefintligt botemedel. Endast förebyggande handlingar så som lång frukost, bra söndagsupplaga av dagstidning, träning, nykterhet, att göra ingenting viktigt och göra något kreativt lättar på söndags-symptomen.

Så vad är då slutsatsen av dethär experimentet? Jo, det lönas att prova på. Det ger insikter om en själv, ens vanor och ens bekantskaps vanor. Det är en utmaning, en kan alltså drivas av ens vinnarskalle. Efter avslutad tid har jag insett att konceptet "varannan vatten, varannan sprit" också går att tillämpa i frågan av helger. En får faktiskt vara nykter på en fest, det är helt acceptabelt. En får också bjuda till och ta en glas eller fem om en så känner för det. "Måtta med allt" må vara ett tråkigt uttryck men ack så sant.

onsdag 22 april 2015

Den sannfinländska ådran.

De senaste dagarnas händelser gör mej helt snurrig i skallen. Calle-effekten. Rödmylleregering. Procentuella analyser. EU-parlametariker. Soffliggar-partiet. Slag ord så som- Att rösta är inte en plikt, det är en rättighet! hörs över allt. Media kryllar av vinnare och förlorare, vissa spekulerar redan om regeringens ställning till Grekland. Snälla vänner, vi har inte ens en regering ännu!

Jag har en viss förståelse för dem som inte röstat i årets riksdagsval. Det är klurigt, näst intill omöjligt att hålla koll på alla partiers agenda och ännu därtill kandidaternas egna åsikter. Det finns oändliga nivåer av tyckande, lovande och förverkligande. Innan valet när jag skulle sätta mej in i situationen kände jag hur svetten började lacka, nervbanorna gick på högvarv och jag ville helst bara krypa in under en filt och registrera mej som soffliggare.

Men eftersom jag har en stark förkärlek till anklaganden och allmänt klagande så kunde jag ju inte slänga bort min röst. Rösten gör en även berättigad till grinighet, har jag hört (det är ungefär det enda argument som läggs fram när man diskuterar valdeltagandet, svagt). Föratt undvika hjärtsvikt och depression vid en ringa ålder på 18,9 år så gjorde jag en strategi för mitt sökande efter en passande kandidat. Såhär såg den ut:

1. Kandidat X ska inte tillhöra Sannfinländarna, Centern eller Samlingspartiet.

2. Kandidat X ska vara svenskspråkig eller tvåspråkig.

3.Kandidat X ska vara av kvinnligt kön, oberoende fysiska egenskaper.

4. Kandidat X ska värna om de unga och utbildning.

Fyra punkter, mycket simpla. Fem minuter intensiv reseach av Vasa valkrets kandidater hittade jag min kandidat X. Efter ytterligare stalkande av X så var jag säker på mitt beslut och gick med stolta steg till vallokalen på söndagen.

Att få se resultaten lysa upp TV-skärmen samma kväll var den ultimata hjärtsvikts/depressions framkallaren. Majoriteten av finlands folk stöder precis det motsatta till mina fyra enkla punkter, vänta va?! Det var på söndagen som det gick uppför mej vilken liten lycklig bubbla jag lever i. I min bubbla ser jag inga rasister, sexister eller pretentiösa 50-åriga gubbar. Men kommande 4 år så är det just dendär 50-åriga, finska, invandringsfientliga mannen som styr min framtid. Great.

Nu sprack tre blodådror och 100 nervbanor överhettades av ilska. Tack och adjö.

onsdag 15 april 2015

En riktig blogg, en selfieblogg.

För någon vecka sedan (?) bloggade Linn om dilemmat med en sylig avsändare i bloggar. Borde bloggaren ha många bilder på sej själv ller inte och vad lyckad bättre. Det snabba svaret är så klart att en blogg med många bilder (helst med outfits, mat, selfies och alltannat pynjas...) drar till sej fler läsare.

Det slog mej att jag aldrig laddat upp en enda bild på varken mitt överdriva leende i en konstig, obekväm pose eller min fint komponerade frukost. Vissa av er där ute som läser dethär kan omöjligtvis veta hur jag ser ut (om inte ni googlat mitt namn, stalkers), förutom ni som känner mej såklart (hej mamma och Bella!).

Så här kommer ett inlägg helt dedikerat till obligatoriska blogg-bilder. Njut mina vänner njut. För dethär än första och sista gången. Nästa inlägg forsätter på det vanliga feminism/störande fenomen/mens/underkläder/ och allt där emellan- temat. Luta er tillbaka, stäng av all hjärnkapacitet och njut!

Obligatorisk toalett-selfie.
Mat-bilden.
Leia framför samma känsla som jag får över att fylla bloggen med bilder.
Hon får också figurera som "min vardag"-bild, eftersom hon fyller upp 99% av min Snapchat-story. Jag känner att Crazy_CatLady96- nivån börjar bli skrämmande hög...




fredag 10 april 2015

Snor-o'clock.

Om humorgruppen KAJ skulle ställa upp i det kommande riksdagsvalet skulle min ena röst och alla mina tusen hjärteröster läggas på dem. KAJ och deras pollenpolitik. Utrotning av björkar och andra snorframkallande jävlar. Föratt komma in i rätt stämning klicka här.

Direkt snön börjar smälta och solens första strålar når finländarnas förundrade ansikten, "Wow, solen, så länge sen, kan en faktiskt gå utan långkalsonger tre månader om året?!" så börjar det pirra och sticka i mina bihålor och fötter. Bihålor, fötter, va? Jag ska förklara, bihålor föratt jag är ett snorbarn anno 1996, mina bihålor har en tendens att få min ungdomslidelse att bli 10 gånger värre, tack nu bara. Fotpirrandet beror på att jag känner ett stort behov av att snöra på löpskorna och ge mej ut på vägarna eftersom jag bara kan springa på vinterhalvåret utan att känna mej som en överviktig astmatiker.

Björkklockan börjar klämta snor-o'clock och alla pollenallergiker söker nu frenetiskt genom alla medicinskåp föratt rusta sej med alla tänkbara hjälpmedel. Allergipiller, inhalatorer, antihistaminer och nässprayer i alla olika former. Är en riktigt desperat vänder man sej till bullshit så som näskanna, naturkost, zonterapi och möjligtvis spåkulor, horoskop och låtsaskompisen uppe i molnen. Allt föratt ens kunna identifiera om ens deodorant ännu är aktivt, om prutten var en stinkbomb eller om mjölken gått illa.

Efter som jag är en lat snorare orkar jag inte sträcka mej längre än till mina trogna allergipiller. Så denhär måndagen fick bli min officiella upprustnings dag, kartorna grävdes fram och en daglig påminnelse aktiverades på telefonen. Något jag dock hade glömt i samma veva som jag förträngt hur solens strålar känns på mina kinder var att det tillkommer åtminstone en biverkning av pillrena. Trötthet. Min oproduktiva vecka fick nu en förklaring när jag satt med en tredje kaffekopp framför näsan och mina ögonlock ändå kändes som 10 kilo tegelsten. "Hur kan en vara trött efter 9 timmars sömn och 3 kaffekoppar på en såhär solig förmiddag?!" utbrast jag med ett öga slutet och det andra påväg neråt i snabb takt. Inte okej, bara lite, jag har ju en ursäkt till varför jag inte skrivit mitt musikdiplom ännu. Skulden ligger ju på björkjävlarna.

Så för alla er andra som sitter i samma snorklump som jag, här är en snabbguide till en lindrigare vår och sommar:

1. Ha alltid med dej en extra näsa som kan lukta sej till gasläckor, pruttar och mögel. Föratt detta ska fungera till 100% bör näsan sitta på ett fungerande ansikte i form av en bra kompis eller en välbetalad nässniffare.

2. Försök balansera upp tröttheten med kaffe eller annan form av koffein. Om detta inte fungerar, ta en tupplur, en timme eller fem. Det är bra för både kropp och själ, och lathetskörteln.

3. Ta din löpning till gymmet. Löpbandet är typ det tråkigaste som finns, jag vet, men ta med din telefon så kan du titta på roliga youtube-klipp eller din favorit serie/podcast/e-bok and what not.

4. Börja träna på din regndans. Jag skämtar inte. När det regnar eller just har regnar kan du faktiskt vistas utomhus utan problem. Så googla "regndans+tutorial+crazy voodoo shit"

måndag 6 april 2015

Livets stora lösning- Netflix.

Studentskrivningar: check!

Gymnasiet: check!

Sommarjobb: check!

Mitt liv: check!

Musikdiplomet: inte ens påbörjat.

Inträdesprov: har inte ens böckerna.

Körkortet: 90% klart, halkbanan väntar ännu på mej, hjälp.

Ordna en julklapp: har inte bestämt datum ännu, det är april redan (!)

Känna mej utvilad: kommer det någonsin att hända?!

Reda ut världsproblem: 50% check, Bella och jag har detta under kontroll.

Dethär med att "fixa" saker, göra ärenden och planera har aldrig varit min starka sida. Att sitta här och tänka på alla saker som jag ska gör, i sinom tid, det är jag en mästare på. Men att faktiskt utföra dem, det mina vänner är den stora utmaningen. Innanför mitt skallben uträttas stordåd flera gånger per dag, i verkligheten snapchattar jag mest roliga bilder på mina katter. Det går bra nu.

Föratt klara av olika uppgifter och must-do's så brukar jag motivera mej med att tänka på tiden efter att jag slutfört sysslan. Tiden då det är klart, stressen avtagit, då jag inte behöver prestera och jag kan bara vara. Denhär våren har jag dock hittat ett hål i dethär tankesättet. Det kommer aldrig en tid när en inte behöver göra någonting, när ett delmål är uppfyllt dyker direkt nästa upp. Det kommer ingen paus, det finns ingen stressfri zon där alla tankar kan flyga iväg och lämna mej ifred. -Hjärnan, varför ska du vara så komplex, kan du inte bara lämna mej ifred, för en en dag?

Dagar då duktiga-effektiva-prestations-Lina tar över brukar jag klicka mej in på HEJ BLEKK och läsa hennes inlägg om 'duktiga flickan' och prestationsångest. Där får jag igen en uppenbarelse om att allt inte spelar så stor roll, jag kan slappna av och bara tänka en stund på den feministiska kampen, strukturerna och orsaken till varför jag är stressad. Sist men inte minst blir jag påmind om att det nu är bästa att bara sjunka ner i soffan, klicka upp Netflix, njut, skratta, gråt och kanske ta en tupplur. Efter två avsnitt känns allt oftast lite bättre och jag orkar äntligen ta tag i dendär saken som jag borde ha gjort förra månaden. Score.

Eftersom det är bästa dagen i veckan, måndag, ska jag passa på att göra allt detdär roliga som man får göra då hela samhället tagit en paus föratt fira påsk. Agendan blir då: blogga, beställa inträdesböcker (check!), träna, lösa några djupa filosofiska problem med Bella, Netflixa i soffan, gå i skogen och förundras över hur annorlunda luften är där och snapchatta dagens roligaste sovposition ala Leia (ja, Leia är en katt, min mys katt, katten som jamar direkt hon lyfts upp, som jag ändå bär omkring och låtsas att hon jamar av välbehag, fölåt Leia, jag vet att du älskar mej ändå).




bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar