söndag 30 augusti 2015

Mental kollaps.

Gonatt! Inledningsfras baserad på veckans mentala tillstånd. Trött, matt och urpumpad. Trötthet orsakad av endast sinnesförnimmelser är oroväckande. Hur kan en förvandlas till en levande trasdocka av att bara, se, höra och ta in nya saker? Hur? Varför?! Det är ungefär vad jag har grubblat på i en hel veckan nu, utan framgång.

Trots denna konstanta trötthet lyckades pressa ur mej en krönika. Läs den här, för att få tydligare insikt om fenomenet Första Skoldagen. Krönikan fick bli veckans enda lilla kraftansträngning. Resterande dagar har jag: 1) presenterat mej själv oräkneliga gånger 2) festat endel med väldigt snälla främlingar 3) lyssnat på never-ending föreläsningar om bibliotek, KELA och datasäkerhet 4) tappat bort mej på olika platser 5) varit totalt förvirrad ca 100% av min vakna tid.

Men hey, om det är tungt att gå i skolan så kan jag väl också sysselsätta mej med lite världsliga vådor, som en liten bonus? Som om ni inte mot förmodan har sett YLE:s olika dokumentärer och reportage om flyktingvågar och trafficking ska ni göra det. Finns på Arenan. Om ni vill tära på ert samvete ytterligare ska ni spendera 1,5 h på dokumentären "The true cost", finns på Netflix. Handlar om klädindustrin. Jag satte mej själv i en mental skamvrå efter att jag såg den.

Efter dessa två dokumentärer kunde jag bara konstatera följande: världen äger inget samvete, ingen bryr sej om någon annan än sej själv och att allt är hopplöst. En hel samma depp, var ska en börja? Hur räddar en världen? Vem kan revolta hela vårt ekonomiska system och störta kapitalismen? Finns det en Arbiskurs för detta? Vilken blankett ska en fylla i? Superhuman, anyone?

Att sluta ett inlägg i 100%-deppmode är inte optimalt. Så här får ni en bild på stans godaste tacos. En klottig middag för mindre än tiolappen, va e nu betär än he?! Kanske rainbow farting cats, men inget annat. Sådeså.


tisdag 25 augusti 2015

Yra höns.

Tjolahoppsan! Så igår spammades Snapchat sönder av alla spända gulisar. Även jag hade min första skoldag. För att inte tråka sönder er med sociala analyser och en djupgående redogörelse över mina reflektioner så ska jag mej kortfattad.

Vi fick massa information, vi åt lunch och på kvällen hade vi en piknik. Alla var förvirrade. Alla var nervösa. Jag har nu 16 nya namn att lära mej. Är fortfarande lika förvirrad. Tutorerna agerade snälla hönsmammor.

Dagens känslor i en bild. Förvirring och nervositet blandades med nyfikenhet och pepp. Let's do this!
En ska ju aldrig avslöja sina dåliga prestationer men ett tips måste jag ge er. Försök aldrig formulera vettiga meningar kl: 07:30. Under tidspress, på en offentlig blogg. Aldrig.

(För mer info om kaotiska livsförändringar håll utkik efter veckans krönika på Sevendays imorgon.)

torsdag 20 augusti 2015

Tåget utan toalettskyltar.

Goder afton! Det är väl officiellt kväll efter klockan 18:00, visst? Hur som haver känner jag mej ytterst business-like och högmodig för tillfället. Här sitter jag, på tåget mellan Tammerfors och Seinäjoki. Datorn uppradad på det tveksamt rangliga, nedfällbara "bordet". Vita iphone-hörlurar inkopplade och min finaste av de gula kjolar svepande runt knäna. Jag går all-in i rollen som business lady. Ung, klipsk, fröken.

Okej, nu kan ni ta och dra ner mej på jorden igen. Att spela teater och fantisera sej in i olika senarion är underhållande. Men let's be real, här sitter helt vanliga jag. Måttlig mängd svett under armarna och mellan fingrarna, ömmande rygg av en allt för helvetisk BH och en uppgliden kjol som blottar bara skinkor på ett snuskigt VR-säte. Tillbaka i pessimismen och med tårna nerborrade i jordmånen, check.

 Det jag egentligen ville föreviga här var tågresan och kollektivt varande överlag. Jag måste skryta lite och säga att jag är enormt bra på att åka tåg, för att vara så tankspridd som jag annars kan vara. Hitta tågstation, lätt. Hitta tabeller och perronger, busenkelt. Hålla koll på avstigning och tågbyte, nemas problemas. Allt detta fortgår lika smidigt som det salta smöret i den finske mannens artärer. Även trots mitt totalt obefintliga lokalsinne och stresskänsliga humör.

Lite hjälp på traven får jag ju ändå, finnar måste ju vara de största experterna på skyltar. Det finns en skylt för alltig, överallt. En viral nyhet som cirkulerade för ett par veckor sedan handlade om en familj som hade fotat varje skylt, närmare bestämt förbudsskylt i ett badhus. Gissa hur många olika skyltar de hittade. Jo, 24 stycken. 20 fucking 4 olika förbud. Jag kan inte ens tänka mej 24 olika 'olagliga' saker en kan hitta på i ett badhus. Inte konstigt att en ibland spenderar mer tid på att läsa skyltar med onödig info än att lokalisera den där förbannade WC-symbolen som alltid verkar gömma sej då en behöver den som mest. Ju mer det kniper i skrevet desstuom intensivare snurrar kisi-radaren. Pip. Pip pip. Pipipipip. PIIIIIIIIP. Nöden har ingen lag, bara en utväg.

Här sitter en som leker "lyssnar-på-sorglig-låt-och-tittar-melankoniskt-ut-genom-fönstret"-leken. Fast i ögonblicket så flörtar jag mest med min frontkamera, utmärkt tidsfördriv det också.

Herr och fru Endorfin.

Morjens Jens, och alla ni andra! (Vet inte om det finns någon Jens som läser det här inlägget, men om du läser det här Jens, hej på dej!) För att ni inte ska överösas av JAG-HAR-FLYTTAT-inlägg tänkte jag för en kort stund skriva om något annat. Kanske något ännu mer uttjatat, är ni redo? (...)

Träning, ja nu ska vi diskutera träning. Det är nämligen så att jag gått runt och burit på en envis förkylning i ca. tre veckor nu. Inte för att samla på mej ett dussin pity points nu igen, men fan det har varit jobbigt. Mest för dessa orsaker: 1) Jag har fått sprutsvett varje gång jag har vandrat längre än 50 meter i sträck. 2) Mitt luktsinne har gått upp i rök, finito, obefintligt. Förresten vad heter handikappet för icke-existerande luktsinne? En kan vara döv, blind, förlamad och ..? 3) Jag varken kan, får eller vill träna. Och det är här problem uppstår.

Om en ens har gått en kurs i hälsokunskap eller ens läst ett fåtal artiklar på valfri nyhetssite vet en att motion är bra för både kropp och knopp. För mej är knopp-jumppan väldigt viktig. Av träningen börjar jag må så mycket bättre än av minimal fysisk aktivitet. Endorfinerna rusar genom kroppen före, under och efter träningspasset. Hjärnan får koppla av från allt vad stress heter. Enda uppgiften är att kämpa och tyst räkna 1, 2, 3...

Att fokusera 100% på ett koncentrerat utförande kan vara så tillfredsställande att jag inte ens hittar en vettig formulering av detta fenomen. Det är helt enkelt terapeutiskt och jävligt skön. Inga invändningar.

Efter tre veckor utan denna härliga känsla har mitt humör fått en rejäl dos av frifall-åkturer på Powerpark. Det känns som om jag gått i en tjock PMS-dimma i tre veckor. Great... I förrgår var jag ruskigt nära att skriva ett hatiskt inlägg om Åbo och hur skit allting här är och att emigrera från sitt hem är en av de topp-tre dummaste sakerna en kan göra.

Destruktiva beteenden glider också så lätt in i vardagen igen, en undviker speglar och åtsittande kläder. Kexen blir orörda kvar i skåpet. En försöker resonera logiskt och pedagogiskt med sej själv utan större framgång. Att ha riviga, ömma halsmandlar kan orsaka så mycket mer än raspig whiskeyröst.

Men vet ni va? En kvällspromenad senare steg jag in genom dörren och skrev istället 2000 tecken i hyllningstalets anda. Åbo är ju världens bästa stad, right? Allt var frid och fröjd igen. Endorfinnivån var återställd och jag ville inte längre flytta tillbaka till Vasa. Hormoner är fan de jobbigaste filurerna jag känner. Kan inte fru Edorfin och herr Serotonin ta och skärpa sej en aning, tack.

Vem kan ens tycka illa om denna stad när en kan ta del av en vacker solnedgång varje dag, hittar perfekt selfie-ljus OCH får blommor till dörren? Life is good.

söndag 16 augusti 2015

Bucketlist recap.

1. Longboarda skiten ur dessa gator, länge, mycket och sent i sommarmörkret.
Resultat: Mission complete, min höger vrist dunkar av smärta och mitt vänstra lår är nu 20% muskulösare än det högra. No regrets, longboarding är livet. Inte över en viss promillehalt tho, kids, don't drink and roll.

2. Säga farväl till Bella som flyr landet redan på tisdag. Fuck my life. Vad ska jag ta mej till utan dej?!
Resultat: Jag fick skvallra om helgens eskapader, kramas hejdå och lova en träff inom snar framtid, redan samma vecka. Jag kommer alltså att överleva ännu ett tag.

3. Vara spontan och bli världens lyckligaste kvinna på tisdag. *Hemligt projekt*
Reslutat: Se förra inlägget. Två och en halv timme av smärta och voilá!

4. Gå på Meillä on unelma- Vasa, föratt jag har vett i hovo, sådeså.
Resultat: Jag och min krabbis-aura masade oss upp ur sängen och cyklade iväg. Sträckan Vöråstan-Sandö har aldrig varit längre.

5. Ha en sista regelrätt klassfest, försök att inte gråta till allt för många fina hejdå-tal.
Resultat: En fest som verkligen stod för ordet, fest. Inga hejdå-tal dock, bara glada miner hela kvällen och natten. Mina vänner är heltklart bättre än dina!

Ett kärt återseende av den ryska jazzsolisten Svetlana aka. mitt selfie-alterego. Hejhej!

6. Besök the one and only, Ollis en sista gång innan jag förvandlas till *tillfällig besökare*.
Resultat: Ollislördag och ollistisdag, check!

7. Träffa nya människor som för mej ännu är okända vasabor.
Resultat: Smått kallprat med en öl i handen med Vasabor, Åbobor och allt där imellan.
8. Simma, äta bollaglass (aka. torgglass), hänga vid faros/strampen/little pub.
Resultat: Simmade i monttuna och Paradise, check. Åt en svindyr torgglass, check. Besökte Strampen, check.

9. Träffa så många nära och kära jag bara hinner med. Säga hemska hejdå:n.
Resultat: Träffade alla nära och kära. Men det blev mest lättsamma och hoppfulla hejdå, "vi ses snart..!"

10. Öppen punkt, något episkt, uppdatering följer.
Resultat: Deltog även i Turku Pride, festligt värre. Love, peace and pride!

Hänt i veckan, uppifrån vänster: 1) glittrande pridemänniskor 2) sneakpeak på en av mina favoritprylar här i mitt nya hem 3) jag har förlängt min undercut, nu går den runt hela huvudet, say whaat? 4) en av alla de tusen färgbågsassecoarer som gled omkring i stan, pridenaglar!

onsdag 12 augusti 2015

Nålar och bläck, fint så.

hemma-borta
lugn-storm
villan-fjällen
vatten-snö
tryggt-äventyrligt

"En måste ha tråkigt och jobbigt för att kunna känna av lycka och spänning."
"Livet är som en berg-och-dal-bana."
"Det finns två sidor av varje händelse."


Har ni fått dagens dos av livs-quotes och deep shit nu? Bra, jag tänker nämligen inte mala på om mina underarmar i hundratals stycken. Men vet ni vad? Jag har stans snyggaste underarmar, sådeså!

lördag 8 augusti 2015

May I present to you: största yolo-klyschan någonsin.

Hallåja! Denna lilla berättelse tycker jag behöver ett helt eget inlägg. Betydelsen är så on point att jag får magpirr varje gång jag tänker på detta fenomen. Min inre perfektionist och OCD är så stolt över mej och Bella som har löst den stor gåtan. Meningen med livet, livets innersta beståndsdel, eller något ditåt.

Det som jag vill presentera för er är följande:

Låt mej klargöra bilden för er som inte förstår hur glasklart det än är. Till vänster: händerna som är fint ihopknäppta, fingrar som omsluter den ena efter den andra symboliserar händelser i ens liv när det går bra. Allt klickar, livet leker, inga problem. Hakuna matata, titta vad glad hon är osv. Till höger: Udda händer med fingrar som inte är skapta för varandra, de krockar, trängs för att ta plats. Detta är händelser i våra (mitt and my friend Bellas liv) just nu. Inget är rätt, att känns jobbigt, kaotiskt och väldigt förvirrande.

Vår räddning: -Fuck it, skit i allt. Vi flyttar om en vecka, nu ska vi fan dra genom stan, göra allt vi aldrig vågat, live:a en riktig west coast orkan! Jag älskar detta tankesätt, tänk att få chansen att bara suga ut allt det sista Vasa har att erbjuda och sedan fly landet (ja, Vasa känns som en egen liten stat i det övriga Finland).

Idag var min sista arbetsdag(!) så nu, en vecka framåt ska jag gör allt, allt en bara hinner med på de följande 168 timmarna. Dethär löftet kräver en bucketlist, so let's go:

1. Longboarda skiten ur dessa gator, länge, mycket och sent i sommarmörkret.
2. Säga farväl till Bella som flyr landet redan på tisdag. Fuck my life. Vad ska jag ta mej till utan dej?!
3. Vara spontan och bli världens lyckligaste kvinna på tisdag. *Hemligt projekt*
4. Gå på Meillä on unelma- Vasa, föratt jag har vett i hovo, sådeså.
5. Ha en sista regelrätt klassfest, försök att inte gråta till allt för många fina hejdå-tal.
6. Besök the one and only, Ollis en sista gång innan jag förvandlas till *tillfällig besökare*.
7. Träffa nya människor som för mej ännu är okända vasabor.
8. Simma, äta bollaglass (aka. torgglass), hänga vid faros/strampen/little pub.
9. Träffa så många nära och kära jag bara hinner med. Säga hemska hejdå:n.
10. Öppen punkt, något episkt, uppdatering följer.

Att skriva ner kommande vecka gjorde mej bara sentimental. Fuck. Känslora "jess-jag-slipper-härifrån!" och "nej-jag-vill-inte-bort" åker i en allt intensivare berg-och-dalbana för varje dag som går. Spännande tider, spännande tider. Häjtå.

tisdag 4 augusti 2015

Snor, glass och pity points.

När en är sjuk kan en resonera på följande sätt:

Pros:
  • En får äta glass i stora lass, speciellt när en har ont i halsen. Glass efter lunch, glass efter middag och glass till kaffet, för att why not? Writer's note: En kan också pröva nya smörgåsar, te.x. majones+tomat+rostade kikärter, knackkorv+senap+gurka och melon+ost+timjan. Alla tre varianter fick 5/5 tuggor.
  • En får vara sjukskriven från jobbet, detta innebär en arbetsdag närmare semester, hurray! Writer's note: Dethär innebär att jag endast har fyra skift kvar, lyckan är total!
  • En behöver inte duscha, inte klä på sej normala kläder och inte stiga upp ur sängen. Latmaskens dröm ju! Writer's note: Nu har jag nästintill nackspärr av allt latade i soffan, sängen och balkongsgolvet. Aj.
  • Om en har tillgång till andra personer så kan en bli uppassad om en frågar snällt. -Kan jag få näsdukar och en tékopp, snälla du? Writer's note: Här lyckades jag inte så värst bra, det var jag som fixade ihop världens godaste vegan middag. Var är mitt té? 
  • Om en inte är döende så kan en underhålla sej med att sådan en annars inte hinner med. Gitarrer, böcker, filmer, väggstirrande osv. Writer's note: En får trötta och sjuka fingerspetsar av för mycket gitarrspelande, använd handkräm efteråt.
Cons: 
  • Det blir sommaren enda heta dag och en måste sitta inomhus, ensam, under en filt. Not cool moder nature, not cool. Writer's note: 25 grader ute och solsken, 25 fucking grader!
  • Efter som det är bra väder infaller årets bästa terasskväll när du sitter inne. Inne i fängelset av snor och frossa. Mmmmje, det är synd om mej. Writer's note: Alla ni som sitter på Strampen, drick lite sangria för min del också, visst?
  • En får överväldigande idéer om allt som en kan komma på. Här ska det målas, shoppas, tränas, longboardas och festas. Besvikelsen är enorm när allt en orkar göra är att sörpla lite soppa. Writer's note: Nätshoppa och ät lite glass, det lättar på rastlösheten för en stund.
  • Väntan på att bli frisk verkar aldrig ta slut. Kämpa kroppen, kämpa! Dö bakterier, dö! Writer's note: Smaka på alla naturkost och hambalabamba som du hittar i medicinskåpet och poängsätt dem efter antal kväljningar. Dagens vinnare: Echinaforce 5/5.
 Dagens känsla fångad i en bild. Trött, uppgiven och ignorerad av kattdjuret.
En ThrowbackTuesday till sommaren första ljumma dag och en spontan fotoskjut med Bella. Fint var det. Nu ska jag sova mej till friskheten och be till icke-gudarna att vädret håller i sej. Icke-amen. Häjtå.
bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar