onsdag 30 september 2015

Mensspya och tankevärk?

Good evening! Lystring, lystring! Ni buggar, människor eller creeps där ute på andra sidan vattnet. Vad håller ni på med? Under de senaste veckorna har min statistik slått i taket. Va kul! tänkte jag. Men tji fick jag när spridningen visade att det berodde på en invasion från USA. Alltså what, why? Hur hittar de till min blogg och varför? Förutsatt att det är just det, människor som är orsaken bakom de höga siffrorna, vad gör ni här? Anyway, stanna om ni vill men tro inte att jag kommer att ha ordet "djävulen" i rubriken en gång till, det leder endast till kaos.

På tal om kaos. Denna vecka är fan ett enda kaos. Humörkaos. Förvirringskaos. Beslutsångestkaos. Bihålekaos. Benhårskaos. Mest vill jag bara glida ner under min fluffmjuka filt med en tékopp, en bok och en byxlös kropp. Får rysningar bara av tanken. Som tur är är detta precis vad en ska göra om en dragit på sej en förkylning. Lucky me.

Eftersom det här verkar bli en tankespya (=random inlägg där den ena tanken avlöser den andra utan direkt sammanhang) kan jag passa på att visa mina senaste inköp. Det är vad en framgångsrik blogg ska göra. Åtminstone enligt den allsmäktiga regelboken (=TheWorlWideWeb).


En ytterst suddig bild, jag skyller på det mörka Finland och min dåliga lampa. På bild från övre raden, vänster: Jag föll för lättköpt 'mindfullness', det visade sig vara en bra syssla medans en slötittar serier, rekommenderad, 8/10 nässprayar. Hörger upp: Claras bok damp ner i brevlådan idag, 60 sidor in får den 7/10 nässprayar. Vänster, nere: Min nya bibel, där svaret på alla frågor gömmer sej, 'den lilla röda', -5/10 nässprayar. Höger, nere: Föda, för att ha en blodsockernivå på 1,2 och inse att en glömt att handla suger, hårt.Vit sak ovanför banan: Sockar, för att de var fina, och vita. Varför köpte jag vita sockar?! 10/10 skitiga sockar.

Sådär ja, då var dagens dos av ett 'regelrätt' blogginlägg injicerad. Vad mer? Finlands folk sviker mej ännu ca. varannan dag. Kan alla inte bara ta och skärpa sej. Sluta leka mur. Sluta leka maskerad. Sluta leka villavslutning. Sluta vara så korkade. Tack snälla? Jag orkar inte gå runt med en hel nations samvetsklump i magen, det är fan utmattande. Nu ska jag och bibel nummer två, mens-bibeln gå till sängs. Jag kan ju alltid låtsas att samvetsklumpen är min förlorade mensvärk. Men mer om det en annan gång, good night! (*försöker integrera de amerikanska läsarna i samtalet*)

söndag 27 september 2015

Fetto eller fuckable - tiden avgör.

Hur ser ett 24-timmarssamhälle ut? Hur skulle den potentiella värld ut där alla jobbar, handlar, tränar, äter och dammsuger på olika tider under dygnet? Kommer det här att splittra, kategorisera och isolera människorna i olika grupper? När ordnas då event av olika slag och hur ser målgrupperna ut? Alla kan inte njuta av finkultur eller ravea i en källare under fredagens skymning. Blir det bal på slottet måndag 04:00?

Den första komplikationen som jag har i detta 12-timmarssystem är bankärenden. Banken är den tjänst som har öppet minst timmar på dygnet var av jag är fast på skola eller jobb under alla de tillgängliga tidpunkterna. De flesta ärenden kan ju uträttas via en internet pryl men ibland är en helt enkelt tvungen att gå in genom dörrarna av slisk kapitalism. Eller vänta nu, de har ju aldrig öppet när jag sportar *FrItId* så där slapp jag ett måste, hurra!

Vilka normer måste brytas för att dygnet runt principen ska vara normaliseras? Idag  är det näst intill accepterat att handla chips eller chicken nuggets på ABC en sen lördags timme. Dock inte i collagebyxor, och verkligen inte ensam, och absolut inte om du är tjock! Opopulära fetto. Skaffa ett gymkort och lite vänner nu redan...

Gymkortet ska användas helst alla dagar i veckan. Men gud vilken ortorektiker en är om en stämplar in vid bänkpressen före arbetstid. Ännu värre skulle en late night workout på en helgdag vara. Samma fördömande norm, skaffa dej ett liv snälla du. Stirra inte för länge på din pumpande spegelbild heller, fixa inte till håret eller flexa bicepsen. Vi vet du är fit, fab och fuckable. Skryt inte.

Det finns många saker en inte får göra för tidigt eller för sent på dynget. Till exempel att vakna eller somna. Äta eller jobba. Supa eller vara bakfull. Instagramma eller blogga. Vara trött eller energisk som en duracellkanin. Dygnsrytmen är kanske i sej inte ett så intressant fenomen men så mitt i allt uppenbarade sej en hel drös med normer framför ögonen på mej. Normer endast om när en får göra vad. Det känns absurt. Det tyckte människorna i butikskön kl 20:55. Majoriteten stressköpte alkohol, jag köpte skinka och broccoli. Blickarna antydde på att det var jävligt konstigt och de sände mej en halvhjärtad våg av pity. Tillbaka fick de en sjö av skadeglädje, hej bara skabbis och morkkis. Ni kommer hänga över toalettringen och jag kommer njuta av mina söndagsmackor, ha!


Praktexempel på normbrytande aktiviteter. Morgonplugg och kvällsplugg.

tisdag 22 september 2015

Att gråta i pölar och sjunga i regnet.

Hej. Idag är en jobbig dag. Det där med måndagskrabbis, ni vet (inte p.g.a förtärning av alkoholhaltiga drycker, mer p.g.a veckoångest, läs föregående inlägg för mer info). Men bortsett från att min fot är bortdomnad och att det är tisdag så måste jag skriva av mej. För det är det jag gör här, ventilerar olika problem/fenomen eller skapar nya alster. Ni får liksom hänga med i en öppen dagbok, känn er priviligerade. Hoppas ni lär er något eller åtminstone blir underhållna!

Så vad är upp med ens dagliga form? Helt humörsmässigt. Jag har full förståelse för livskriser och andra sunkiga händelser som gör att ens liv känns lite piss. Att en avliden hund, en nekad arbetsplats eller ett ofrivilligt blödande knä kan få vilken livssituation som helst att kännas *insert bad emotion*.

Men det är den omotiverade sunkigheten jag inte förstår. Inte heller den omotiverade lyckan, men spontant lycka gör väl ingen harm, den är välkommen alla dagar. Så varför kommer det sig att en helt omotiverat mittiallt ligger i en lite pöl av tårar och tycker att livet är skit? Fastän allt är på sin plats och livet är ungefär det samma som igår. Det ända jag vet är att tankesättet om att livet är som en berg- och dalbana stämmer. För att ha roligt måste en också har tråkigt annars vet en ju inte skillnaden mellan tråkigt och roligt. Samma sak gäller glad och sur. Stressad och lugn. Energisk och trött. Störtlycklig och pissförbannad. Lyckan kan inte existera utan olyckan. Tårar och skratt hör ihop, ibland samtidigt.

För att muntra upp denna tisdag kör jag en snabbrepris av små lyckosaker att tänka på i mörka stunder:

1) Känslan av att ha uträttat en syssla. (Inget uträttat idag, fan...)

2) Att ha en bra hårdag/kläddag/kroppsdag. (Fina nya sockar. Ja, jag tänker hålla fast vid min dialektböjning av 'sockor'. Deal with it.)

3) Att upptäcka fina saker i sin närmiljö. (Fönstren till biblioteket, to die for!)

4) Att få komplimanger. (Alla är så mycket mer generösa med komplimanger i Åbo, love it.)

5) Att ge komplimanger och se att personen blir glad. (Leenden och lite generade blickar är så mysiga.)

6) Att glida ner under täcket efter en lång, tung dag. (No comments needed.)


Praktexempel av typiska "everything on point"-dagar vs. "mitt liv suger"-dagar. På dessa bilder kan alkoholkonsumtion bidragit till ökade effekter.

tisdag 15 september 2015

Glömskan - djävulen själv.

God tisdag! Den mentalt jobbigaste dagen i veckan. Föregående helg tynar bort ur ens händer och nuvarande vecka känns omåttligt lång. Saker att komma ihåg, saker som komma skall, saker som en borde ha gjort. Allt hopar sej på tisdag, den egentliga muren mellan två veckor.

Tisdagen kan också kanske ses som kalenderdagen, dagen då allt ska planeras, organiseras och post-it:as. Det är här dagens fundering kommer in. Saken är nämligen den att jag är en höjdare på att planera, skriva upp och strukturera. Helst skulle jag markera allt med olika färgers post-it's om det skulle vara möjligt. Tänk Monica i Friends och där har ni mej!

Den senaste veckan har jag hittat en liten källa till allt detta antecknande. Jag är nämligen väldigt tankspridd och det verkar som att min hjärna är medveten om detta och därför har gett mej ett behov av att skriva ner allt. Bra hjärnan, smart lösning! Men en kan omöjligtvis sätta allt till pappers. Det skulle ta en hel livstid och vips så ligger en i bäddavdelningens frysrum.

I ett frysrum vill jag inte ligga riktigt ännu så därför försöker jag prioritera mina nedplitade lappar. Sånt jag inte skriver upp är till exempel: "Flytta ditt bankkort till rätt väska!" eller "Ta med din plånbok!" eller "För guds skull, glöm inte ditt bankkort en tredje gång!" En vecka, tre glömskor. En hel massa oköpta saker så som lunch, mat och wc-papper.

Saker som jag på något sätt ändå har knivskarpa minnen av är t.ex. adresser till platser jag ska infinna mej på om två veckor, vilka sidor jag läste i hemläxa förra veckan och vad reissumies kostar i tre olika butiker. Minnet fungerar på ett intressant sätt må jag säga. Min före detta rumskompis brukade säga att vi två representerade olika typer av intelligens. Hon vara "vardagssmart" och jag "skolsmart". Jag har alltid tyckt att hon har rätt och än en gång har jag fått känna på vardagen som biter mej i rumpan. Jävla bankkort, var är Amanda när jag behöver henne?

Att vara tankspridd kan ändå vara till nytta. En kan ofta ha många mentala minneslistor rullande i tankarna samtidigt. Problemen uppstår endast när en lista flyger iväg. Boklån som går ut, tomma mjölkpaket och oupphängd tvätt. Ja, ni läste rätt. Jag glömde till och med att jag tvättade kläder igår och blev tvungen att hänga upp de våta kläderna idag morse. Vem behöver kläder när en kan grubbla över lexikala stilmarkörer? Tydligen inte jag.

Mindfulness my ass.

torsdag 10 september 2015

Hur en lättar på ångesten.

Gomårååååån (läses med intonationen en klasslärare använder sig av)! Jag har planer på att tidsinställa det här inlägget, för att det är sånt som riktiga bloggare sysslar med. Jobb bloggar, planerar och tidsinställer. Om jag då mot förmodan bestämmer mej för att leka bloggare säger jag bara, Go'kväll!

Saker en borde göra:

  1. Dammsuga, det ligger myslikorn i ca. hela köket.
  2. Läsa danska, föreläsningen börjar om exakt 60 min(!)
  3. Bädda sängen. Är dethär faktiskt en universell morgonsyssla? Bäddar folk sängen, varje dag?
  4. Ta ut pengar. Varför känns är dethär momentet alltid så jobbigt?
  5. Dricka lite mera kaffe.
Saker en kommer att göra:

  1. Blogga, låtsas vara lite lustig.
  2. Dricka mer kaffe.
Så över till något annat, mer seriöst. Först och främst vill jag uppmana er att hjälpa. Hjälp till i vår väldigt akuta kris. Skänk pengar, skänk behövligheter, bli en vänfamilj. Bara du gör någonting. Om du inte vet vart du ska vända dej kan jag tipsa om Vasabladets insamling, ca. varje stor bloggare i Sverige/Finland och alla traditionella "vi-hjälper"-företag.

Om ni inte har en aning om vilken kris jag talar om borde ni skämmas. Fy skäms på er, plocka upp närmaste dagstidning och vakna upp ut er dvala. Ni är inte Green Day, ni får vara vakna hela september månad.

Denna kris har adderat mängder av magstenar de senaste veckorna. Det känns så extremt fel att vandra runt här i Åbo och mest fundera på kursplaner och sitzar medan människor går illa varje sekund och minut. En känner sej så jävla överklassig och hjärtlös. Jag är äcklad. Men jag är förundrad. Jag är förundrad över hur märkligt det är, det här livet. Att en kan få två helt olika liv, beroende på vilken sida av en statsgräns en föds. Vi råkade bara ha tur, när vi föddes här i Norden. Vi fick helt enkelt en gratis guldbiljett till ett redan förutspått hyfsat liv. Denna tanke är jag förundrad över. För mer reflektion läs krönika här.

Så för att lätta på min ångest och hjälplöshet ska jag såklart delta i den självklara lösningen. Jag äger ingen förmögenhet men varje euro räknas. Jag kan lika bra lämna kvar dendär tröjan på klädhängaren och spendera pengarna på ett mycket bättre sätt.

För att lämna er med lite bättre stämning ger jag er detta konstverk. Tadaa! Det är mitt favoritkoncept of all time. Offentliga/bloggiga-bilder vs. Opublicerade/"fula"-bilder. Samma outfit, olika scenarion.

söndag 6 september 2015

Livsviktig fakta.

Hur står det till? Jo, tack bra. Efter som jag har en stor passion för listor, spalter, rutnät, grafer och i princip alla olika organiserade uppställningar tänkte jag köra Linneas lista (som ca. alla andra bloggare också har publicerat i veckan, mainstreaming här hej). En lista med 20 saker ni inte visste om mej. Let's-a go!

1. I grund och botten är jag jävligt lat. Jag kan verka energisk och en "jag-utför-viktiga-ting"-person men så är icke fallet. Jag kör hårt på mina träningspass och sen kan jag ligga och jäsa i soffan i flera timmar. Jäs-tid är en obligatorisk syssla, om har jag brist på jäs-tid får jag spunk.

2. När jag för ovanlighetens skull gör någonting måste det gå snabbt. Mitt tålamod är icke-existerande. Långsamma hissar, gamla datorer och människor som går långsamt gör mej smått galen. Jag har en teori om att människor lever på olika frekvenser av tid. Men mer om det i ett annat inlägg.

3. Tapetrivning har en speciell plats i mitt hjärta. Fråga inte varför, jag är medveten om att det är en konstig syssla. Så om någon håller på att renovera och ska riva tapeter, please call me!

4. Jag har alltid tyckt att mamma är konstig som pratar/mumlar med sej själv ibland. Men nu får jag ta och svälja mina ord efter som jag själv har drabbats av samma ovana. Jag är ganska tankspridd och om jag har mycket att hålla koll på så underlättare det att upprepa "to-do's" hög för sej själv. Call me crazy, men det hjälper!

5. Jag är en tidspessimist ut i fingertopparna. Jag har i princip aldrig kommit för sent och om det har hänt har jag skämts så mycket att jag undermedvetet har förträngt händelsen. Uttrycket "i tid" betyder under alla omständigheter "5 minuter före" enligt mej.

6. Jag har en svaghet för speciella muggar. Min finaste mugg just nu är Clara Henrys "Ja, jag har mens, hurså?"-muggen. Fab as fuck.

7. Min riktiga hår färg är den traditionella nordiska "råttfärgen", någonslags brun utan pigment. Grått, som den finländska nationalsjälen.

8. Jag har precis samma resting bitch face som min pappa, and it ain't pretty. Så bli inte rädd ifall jag ser ut att mörda er vilken sekund som helst, jag är snäll, jag lovar.

9. Egentligen är jag ingen djurvän, inte heller någon barnvän. Föräldrarnas katter är ändå helt okej, mjuka och gosiga. Synd bara att de hatar mej lika mycket som de hatar främlingar.

10. Jag är ganska blyg och föredrar att umgås i små sällskap.

11. Jag har inga "favorit + objekt". Ingen favoritbok, favoritfilm eller favoritfrukt. Är detta konstigt?

12. Jag anser mej själv ha en liten släng av läs- och skrivsvårigheter. Kan ni tänka er vilken mind-blow jag fick när jag fick reda på att saftburken "Sandi" egentligen heter "Snadi"?! Detta lärde jag mej vid en ålder av 15 vårar, pinsamt.

13. Jag är lättgråtlig. Filmer, sånger, människor och fluffiga saker kittlar igång tårkanalerna rysligt lätt.

14. Min garderob består av oändligt många olika stilar. En vecka bär jag endast modern classic för att följande måndag gå all in som rockbrud. Beslutsångest much?


15. Det händer allt för ofta att jag skippar tandborstningen på kvällen och gå
r och lägger mej med tanken "Wow, vilken rebell jag är, hihi".

16. Jag har omänskligt långa ben och har inte ägt ett par tillräckligt långa byxor sen jag gick i femman. Finns det specialbutiker för dethär problemet?

17. Min värsta mardröm är att jag skulle vakna upp en dag och vara laktosintolerant. Jag. Älskar. Mjölk.

18. I smyg drömmer jag om att rädda världen. Men vem gör inte det?

19. Om jag svarar "kanske" på ett erbjudande eller en fråga betyder de i 9 fall av 10 ett "nej".

20. Jag har ett födelsemärke som ser ut som en tragus piercing. Jag tycker om den och hoppas att det förblir friskt och fint.

onsdag 2 september 2015

Jag kommer ut, som glasögonorm.

Mooo! Japp, det är en accepterad hälsningsfras. Sägs i ganska hög ton följt av ett tyst "i" och en höjd hand vid tinningen. Nu har ni ett nytt move att pröva på, jag garanterar att det blir en succé. Varsågoda.

Jag tänkte slänga in en sista tanke om "första intrycket" med betoning på utseende. Jag vet, det blir lite tjatigt men det finns många andra gulisar där ute som har en lika livsomvälvande vardag som jag. Ursprunget till denna fundering är ganska gammal. Jag har nämligen fått höra, ganska ofta att jag passar superbra i mina glasögon. Kanske är det mina nära vänner som bara är trötta på att jag aldrig ser lika långt bort som de gör. -Var?! Vem?! Vilken fuckboy?! Jag ser inte!

Jag har aldrig riktigt hållit med det här påståendet, enda gångerna jag aktivt har använt glasögon är i skolan och på bio. Det skulle aldrig ens komma på fråga att ha på dom en lördagkväll, aldrig. Usch, jag ser ju bara så nördig ut. Notera att jag haft glasögon i sex år redan men vägrar fortfarande acceptera min bristande syn. Envisa jag.

Nu när jag bytte ort och studieplats tänkte jag om. Jag tvingar mej själv att bära glasögon för en simpel orsak, så att jag ska känna igen de som hälsar glatt (förlåt om jag inte hälsar tillbaka, jag ser helt enkelt inte vem det är och att ni ens hälsar, förlåt!) och så att jag kan urskilja bekanta ansikten i en folkmassa. Blindhet skapar väldigt osmidiga situationer.

Stämmer det då att jag faktiskt ser bättre ut med glasögon? Eftersom spegelbilden inte är objektiv bestämde jag mej för att låta kameralinsen avgöra. Resultat:

Sorry not sorry för ett trött och seriöst ansikte. Tänker heller inte följa normen att alla kvinnor måste le på bild, stoneface for life girls! Tillbaka till saken, glasögon eller icke glasögon, det är dilemmat. Nu inser jag att mina vänner kanske har rätt, eller?

Enda vettiga beslutet är att don't give a shit and glass up! Hellre klarsynt än fåfäng. Här skulle en kunna rabbla upp alla inspirerande quotes om hur det är insidan som räknar, du är fin som du är och allt annat jadirams. Men sånt vet vi redan, youtube:a "Tyra Banks speech" om ni vill få en egoboost, 100% satisfierande, jag lovar. Påminnelse till mej själv och alla er andra: Ha de gött och sluta noja över ytliga saker!

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar