måndag 30 november 2015

Veckans sett & hört.

Hej på er! Här sitter jag och smuttar (okej, klunkar ivrigt) på mitt morgonkaffe. Bästa möjliga tiden på veckan, måndag 6:30. Lovely. Nå, från den här stunden blir det bara stressigare och veckan kommer gå i ett högt tempo ända till 15 december (ja, det känns som en enda lång vecka). Då tar jag jullov, som jag har väntat!

Jag har så mycket jag skulle vilja forma till kloka snärtiga tankar här på bloggen, men processen kräver lite tid ännu. Så tills dess får ni andra ställen att klicka er in på, varsågoda!

Se: Här kommer vinnare nummer två av "årets dokumentär". Om ni inte har sett den, bädda ner er i soffan, hämta näsdukar, och klicka på play. "Tills cancern skiljer oss åt."

Läs: Veckans krönika kan ni läsa här. Den handlar om mens och silikon. Eftersom jag är skaparen av denna text så måste jag ju säga att den är underbar, viktig, välskriven och helt enkelt ett måste. Läs här, "Får det lov och vara en kopp mens?"

Hör: Vårt nya podavsnitt såklart! Ingår du i det äldre gardet kan du se det som ett mycket undervisande avsnitt. Om du mot förmodan fortfarande befinner dej i ungdomsåren så kan du ju jämföra dina egna åsikter med våra, lyssna och bedöm själv! Avsnitt två handlar om Jodel.

I lördags försökte jag maskera mitt slitna aniskte med läppstift. Dessvärre var det mystiskt försvunnet efter min lilla photoshoot. Damn.

Trodde du att jag försökte flörta med kamera med en suktande blick riktad mot linsen? Well, no hehe.





tisdag 24 november 2015

Nytt projekt och galabild!

Hejsan! Tänkte kika in en sväng för att informera om en livsviktigt sak. Nämligen mitt och Bellas nya projekt. Det är något vi har tänkt på länge men aldrig riktigt kommit till skott med. Kanske för att vi har känt att vi inte har vetskapen och redskapen som behövs. Det sket vi i för några dagar sedan och satt oss ner för att köra igång.

*Trumvirvel*
Mina hennar och hennar, låt mej presentera svenskfinlands nyaste pod!


"Rösterna bakom den här podden heter Lina & Bella, två 19-åriga fantastiska brudar från Vasa. Den ena studerar i Åbo och den andra i Helsingfors. Annars är de båda lika lill-gammla, roliga och fulla av åsikter. Vi tycker att svenskfinland saknar lite edge och skitsnack, därför är vår pod här för att fylla den luckan. Här diskuterar vi om oss själva, om er och om andra finlandssvenskar. Ta det mesta med en nypa salt, och glöm inte tequilan och citronen!"


Kan inte säga annat än att det här är det roligaste projektet jag har jobbat med, någonsin. Klicka på play, luta er tillbaka och lyssna. Har ni kommentarer är det bara att kontakta oss på FB, bloggen eller på gatan. (Om ni lovar att inte säga något kan jag berätta att ett nytt avsnitt är på kommande före denna veckas slut!)

Dessutom har jag ju glömt att visa hur vi såg ut på galan. Det verkar vara en obligatorisk bild på alla bloggar just nu. Ta detta tillfälle i takt och beskåda oss, riktigt noga. Vi är sällan så här 'opp sträka'.

Tack till Sara Viklund på Hairhouse för frisyen. Bilden är från radio x3m:s instagram.

söndag 22 november 2015

Kritik eller bara en liten pik?

Jävla VR, många tålamod du tär. Tidtabeller, de alltid smäller. Tekniska problem, ursäkta och förlåt. Kan jag ens få en smörgår? Sur gubbe, ris och bu. Kan vi åka vidare nu?


Tummar upp trillar in. Och bilden den är min! När branding, marketing och liking är allt. Är då livet ens lite ballt? Självförtroendet uppe här och verkligheten flytande där. Om den ändå fanns, skulle jag ens ge den en chans?


Här i vårt lilla land, här finns ingen brand. Ingen kritik, bara en liten pik. Klappa axel, huvudet och ryggen. I vårt lilla land, hugger ingen tand. Bra jobbat, duktiga du. Ska ingen säga något nu? I svenskfinland finns ingen brand.

torsdag 19 november 2015

Mingeldrottningen..?

Trevlig onsdag (edit: torsdag...) allesamman! Jag ska snart hoppa på cykeln och påbörja den helvetiska cykelturen till tågstationen. Att cykla är ju inte så farligt, MEN att cykla med en väska som är fylld med bowlingklot (så känns det åtminstone) och att trampa upp för två gigantiska backar. Nej tack, kan inte tåget köra en liten omväg via Tavastgatan, snälla?

Vart är jag påväg? Jo, jag ska ut i världen, till ändstationen, solskenets land, där mina barnaben en gång sprungit. Vasa, kära Vasa. Måste upp dit, ännu en gång, för lite praktik. Och den stora bloggalan! Yay, har varit så pepp hela veckan. Mest för min dösnygga klänning, mina bekväma skor och för mitt och Bellas äventyr. It's gonna be good, it's gonna be great.

Men nu insåg jag att det inte kommer vara en underbara salsa över blommiga ängar. Det slog mej att galan även är ett ganska mingel-fokuserat event. Åh, shit. Jag som inteär en väldigt mingelvänlig person... Prata, med främlingar? Vad ska en säga? Vilka samtalsämnen är lämpliga? JAG HAR INGEN JÄVLA ANING.

Som tur va har jag ju med mej ett socialt geni, Bella. I hennes sällskap brukar även mina bästa mingelsidor träda fram och vi har ofta ett jävligt smooth flow. Men in case of emergency så ska jag nu lista några samtalsämnen, vissa mer lyckade än andra:

"Vad är ditt favoritdjur? Jag tycker om daggmaskar."

"Vad känner du för Paris? Är du pro/con FB-flagg-bild?"

"Vann rätt bloggar ikväll? Vem hade finaste tacktalet?"

"Har du obekväma skor? Jag har Compeed-plåster i väskan!"

"Vilken alkoholdryck avspeglar din personlighet? Ska vi ta en skål?"

"Jag känner mej socialt handikappad. Har du någon rolig icebreaker?"

"Så hänger du med till Ollis? For old time's sake?/ Har du aldrig varit dät?/ Är du redan stammis?"

Okej, det här ser inte lovande ut för min del. Jag får ta och slipa lite på listan tills lördag. Nu väntar veckans intensivaste träningspass "Biking-to-train-total-body-extrem-power-workout-360". Häjtå.

(Bilden har verkligen ingen relevans till inlägget. Jag ville bara visa hur jobbig start på veckan jag har haft. Heja mej, jag klarade det.) Efter den här minst sagt hektiskta vecka av intensivt "forskande" och "analyserande" så känns det helt okej att sitta ner i frissastolen och bli förvandlas till en badass Queen. Vi ses i på lördag!

Update: Jag anlände till tågstationen med endast en svettig rygg, krampande axel och en huvudbonad av kaotiskt människohår. Success!


söndag 15 november 2015

Med tiden läker alla sår?

Go'kväll! Här kommer en lista om tid eftersom listor kräver lite hjärnkapacitet. Dessutom är tid häftigt och jag tänker ofta på min lathet. Nå, över till listan.



Vad är ditt förhållande till tid?
Tiden och jag är inte precis vänner. Tiden gör mej stressad och jag är en hejare på att slösa den 'dyrbara tiden'. Å andra sidan, då jag och tiden verkligen klickar så skapar vi underverk, då brukar vi lösa världsproblem av bara farten! (Obs, att respektera utsatta tider för överenskommelser är otroligt viktigt för mej. Jag gräver en lite grav för varje person som kommer för sent, skämto sido. Eller?)

Vilken tid på dygnet gillar du bäst?
Hmm, kanske 07:30 när jag ligger och myser under min filt. Behövliga komponenter är: kaffe, morgonmål, Vasabladet, Succémorgon och min morgonrock (vilket praktexempel på en riktigt finlandssvensk-österbottnisk stund). Då känns det som att jag har all tid i världen (eftersom mina egentliga måsten oftast börjar först kl: 10) och hela dagen ligger framför mej. Jag får rysningar bara av att tänka på min kommande morgon, som råkar vara den bästa i laget, MÅNDAG.

Vilken är det bästa veckodagen?
Ehm, som sagt, MÅNDAG.

När går tiden som snabbast?
När en är på en rikigt bra fest och en tar upp telefonen för att inse att en inte rört den på fem timmar! *Klysch-varning* Tiden går snabbt när en har roligt.

När går tiden som långsammast?
De där sista 20 minuterna före lunch och ens inälvor redan har börjat tugga på varandra av ren desperation.

Hur länge tar det för dig att sminka dig?
Hm, om jag sminkar mej på en vardag så tar det kanske fem minuter. Till fest, 20 minuter. Snabbast går det när en smättar på en I-don't-give-a-fuck-face och flyger ut genom dörren. Japp, jag kan flyga.

Bilden porträtterar både min heliga morgonstund och ett sminkat *I don't give a fuck*. Alltså wow, vad lite kaffe och eyeliner kan göra åt ett ansikte.

Vilken tidsepok skulle du vilja leva i bortsett denna?
Om jag skulle få vara en priviligerad man, så skulle jag vilja leva i antikens Grekland. Möjligtvis under Romarrikets glansdagar. Fråga mej inte varför, jag vet inte.

Äter du fort eller sakta?
Jag äter fort, fort som attan. Jag brukar ursäkta mitt bordssällskap om de tycker att jag pratar för lite. -Ursäkta mej, men jag är upptagen med att transportera föda till mitt matsmälltningssystem.

Vad gillar du mest att lägga ner tid på?
Slöande, sömn, ätande, bra umgänge och 'flow-moments'.

Vad gillar du minst att lägga tid på?
STÄDNING, att vänta, på till exeplem julafton eller i matkö.

När brukar du går upp och lägga dig på vardagar?
Jag brukar somna mellan 22 och 23 på vardagar, go ahead och kalla mej mommo Lina. Vaknar gör jag oftast mellan 06 och 07, mommo Lina strikes again.

Ditt längsta förhållande?
Är inte frågan inte lite off topic?
1,5 år.


Vad är den längsta perioden du varit singel?
Lika off topic?
???

Vad skulle du gärna haft mer tid till?
Läsning och musik i alla olika former.

Vad gjorde du för tre timmar sedan?
Duschade.

Vad gör du om tre timmar?
Har ångest över den arbetsmängd jag INTE gjort idag.

Var ser du dig själv om tio år?Har troligtvis en ålderkris över att jag fyller 30 om fem månader.

Bonus fråga:

Lina har du reflekterat över Paris-händelsen och vad har du att säga om saken?
Jo, jag har tänkt till, om och efter. Men tyvärr kommer jag inte fram till några vettiga tankar att sätta på papper. Jag tänker inte ändra min Facebook bild, jag tänker inte posta en #prayforparis och jag tänker inte skriva en hjärtskärande liten text om mänskligheten. Detta händer varje dag och det har pågått så länge människan har levt i någonslags civilisation, det är bara att kämpa vidare.

Edit: klicka här för att lyssna på Izabellas låt dedikerad till Paris, Oh Paris.

fredag 13 november 2015

Snälla doktorn, klipp bort mina magkorvar!

Tjena, tjena! (Alltså att variera inledningsfraser är typ det svåraste som finns, därav de töntiga valen.) Nu känner jag att det har gått en alltför lång stund sedan lågstadiereflektionerna. Så nu kör vi, mera konstiga, pinsamma och chockerande minne från förr! A blast from the past o.s.v.

BLOGGBOK DEL 2


En 10-årings kroppskomplex


Eftersom jag är verkligt fascinerad av kroppar, komplex och speciellt magkorvar är det här något jag minns med tydlig klarhet från min barndom. (Wow, hur gammal låter en inte när en pratar om 'ens barndom'...) Någongång runt tredje och fjärde klass går tydligen alla barn in i någonslags pre-växtspurts-bluk. Det till och med syns på våra klassfoton hur alla barn mitt i allt mellan tredje och fjärde klass fick ballongansikten och lite putigare mage. Ytterst intressant, är det här något som hände alla kroppar världen över? Snälla upplys mej om du sitter på ett svar.

Såklart var även jag påverkad av denna mystiska viktuppgång. Jag satt där på golvet i mitt flickrum, hukad över min mage och hatade den så hårt och intensivt som jag bara kunde. Varför måste jag vara så ful? Varför har jag magkorvar? Fyfan vad äcklig jag är! (Jag vet inte om 10-åringa jag tänkte i svärord. Jag tänker använda dem fritt för ökad dramatisk effekt, så de så.)

Tårarna rann ner längs med kinderna och jag undrade om ingen läkare bara kunde ta och klippa bort korvarna (eller kanske läkaren skär bort dem, vad visste jag). Efter att jag sett något amerikanskt bantningsprogram på tv var en fettsugning allt jag önskade mej.

Vid ett tillfälle av droppande tårar över min mage kom min mamma till undsättning. Tack mamma. Hon satt förfärat ner bredvid mej och undrade vad i hela fridens namn som var så usligt. Mellan snyftningarna förklarade jag hur mycket jag och min mage hatade varandra och att detta var mycket usligt. På sitt mest pedagogiska sätt förklarade mamma att det är vanligt att lägga på sej lite vikt som barn för att kroppen sen ska orka växa i höjden och bli stor och stark. Hullet skulle då 'försvinna' och hjälpa till att bygga upp min kropp på längden istället för på bredden. Jag tyckte att det mamma förklarade verkade fullkomligt logiskt och jag accepterade läget. Jag vara bara tvungen att vänta ut min växtspurt. Tack mamma.

Ett år senare hade jag växt 10 cm, lidit genom jobbig växtvärk och ett ständigt köpande av nya byxor. Men mamma hade rätt, 'babyhullet' hade runnit av mej lika snabbt som centimetrarna hade byggts på. Tack mamma.


För att läsa mitt först inlägg om magkorvar, klicka här.

torsdag 5 november 2015

Feministiska dimensioner.

Hej på er, va roligt att ni har hittat hit! På tal om ingenting (eftersom inget ännu kommit på tal, höhö) så kan jag berätta att jag har hittat min främsta och mest frekventa plattform för min feministiska kamp, bortsett från det "verkliga livet" då. Det är nämligen appen Jodel. För er som inte är insatta i vad appens koncept är kan jag snabbt förklara: Anonyma, korta Twitter-liknande inlägg. Kommentarer, likes och dislikes. Appen snappar upp alla inlägg inom en radie på 5 km om jag inte minns helt fel. Och det är här, på den svenska, studerande appen som en kan falla in i de mest lömska anti-feministiska fällorna.

Efter några dagar av intensiv användning upptäckte jag att jag gick runt där ute på gatan och gillade sexistiska puns, skämt och påståenden. De största samtalsämnena kretsar kring katter (surprise, surprise), alkohol (SURPRISE), sex (suuuur-fucking-prise, pun intended) och om studier som går åt helvetet. Så inläggen ger en hel del diskussioner att kasta sej in i, och jag kan ju meddela att den sura PK-bitterfittan är inte den mest uppskattade kommentatören.

Men hej, nu ska jag inte spela ut min fulla potential som pessimist, look on the bright side. Nu får jag nästan dagligen öka skärpan i mina feminism-brillor och öva på argumentation gentemot de klassiska "inte alla män", "jag kallar mej jämställdist", "det var ju ett skämt, var är din humor?".

Jag tycker att en av de svåraste sakerna i vardagsfeministens kamp är att se de olika dimensionerna. Vår värld existerar i flera verkligheter, varav en är den största samhälleliga verkligheten som majoriteten lever i, den är störst men långt i från bäst. Sen har vi den feministiska verkligheten där en sätter sej emot de mest vardagliga sakerna i 'majoritetsverkligheten' och strävar till något bättre. Mina brillor är ännu inte så skarpa att jag per automatik kan se kopplingar mellan de olika verkligheterna och direkt känna igen de orättvisor som feminismverkligheten kämpar för. Därför fortsätter jag öva, lära och läsa. Jag fortsätter Jodla och kommer på briljanta come-backs till alla elitistiska machotyper där ute i cyperspace.

Det här kändes väldigt filosofiskt, Platons grotta osv. Tack för mej, hej!

måndag 2 november 2015

Produktivitet 101.

Hej på er alla, trevlig måndag! Har du haft en skit måndag, ta och läs vidare! Det kanske får dej att känna dej lite bättre till mods.


Människan är ingen robot, därför lider också alla i någon mån av oproduktivitet. Vi är inga maskiner, vi är människor. Människor gör fel, slits ut, vägrar följa regeln och har en konstant inre dialog med sej självt. - Lina2 nu måste du göra skoluppgifter! - Nej Lina1, jag orkar inte, jag vill inte, det är inte roligt! - Lina2, nu får du ta och skärpa dej, det här är inte acceptabelt!

Såhär kan min inre dialog se ut, mest hela tiden, varje dag. Förutom då när jag faktiskt uträttar saker. Då vet ni, då går det undan. Inget som kan stoppa min otroliga snabbhet och hjärngymppa i den stunden, då jag äntligen gör något vettigt. Och nej, att surfa runt på internet, se på TV-serier och filosofera om diverse konstiga saker gälls inte, det är inte produktivt. Eller?

Jag skulle påstå att min världsbild visst ändras när jag gör det där 'ingenting' i flera timmar i sträck. I höst utkom en studie som menar att TV-serier ger tittarna en lite mer logisk och snabb hjärna. En tränar alltså hjärnan genom att hänga med i de invecklade och mångfasetterade intrigerna. Helst ska en följa med flera serier samtidigt för att riktigt pressa hjärnan till dess yttersta kapacitet. Häftigt va? Jess, där har jag en ursäkt för allt mitt syndiga soffhäng.

Att skapa en uppfattning, att ta in information och att förbättra den kognitiva funktionen förbättras också av allmänt näthäng, vill jag mej påstå. När jag surfar läser jag, tar ställning, tar in ny information. Lär mej att skilja mellan relativt pålitliga källor och bullshit trams. Jag skrattar, gråter och blir arg om vart annat. Det sker en ständig omformning där innanför skallbenet medan omvärlden tittar ner på mej med en äcklande blick.

Om livet enbart skulle bestå av basic behov (äta, sova, dö osv.) antar jag att det inte skulle vara speciellt underhållande. Inte heller om vi bara skulle studera/jobba. Det krävs något så mycket mer för att göra ett liv, tills just det, ett liv. Där måste finnas åtminstone en krydda av allt. En tesked hobby, en matsked vänner, tre deciliter slösurfande/tänkande, ett kryddmått äventyr, lite romanser efter eget tycke och smak och där emellan lite shitfeelings.

Se detta som ännu en av mina många försök att positivera min lathet. Latheten som aldrig går över, vissa maskiner är lite oproduktivare än andra. Men jag vet också att de mest produktiva maskinerna oftare överhettas och bryter ihop. Men jag kör på mitt hittills fungerande program, jämna intervaller av superspeed och standby mode. Programmet får: 10/10 chillpills.


Jag skrev en krönika som poängterar inte samma ämne, klickar här för att läsa "The Queen of Multitasking".


På Halloween bestämde jag mej för att smeta på läppstift, gräva fram glajjorna och ställa mej framför kamera. Att leka cooling ska en göra kl: 08:00 på morgonen, såklart.
bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar