söndag 27 december 2015

Spacklad julglänsande yta.

Hejsan, god jul, god mat, god choklad! Här går jag i en total julkoma. Inga tankar, ingen produktivitet, jväligt mycket förkylning. Skönt så. Tills jag återfår en normal tankeverksamhet kan ni ta del av mina senaste alster.

En krönika om att vinna och slut gömma sej i en dammig vrå. Klicka här.

Ett podavsnitt om julen, ifall ni ännu inte är mättade med rödglittrande tingeltangel. Här.

Ett till avsnitt om barn och uppfostran. Klicka här och känn er möjligtvis provocerade.

Favoritbilden: flåtig förmiddag och pimpat Instagram-material.

På juldagen följde jag den udda traditionen att hit the club. Att det är endast en timme mellan dessa två foton ger mej en snuskigt äcklig känsla. Kan alla inte bara sluta doppa sina kroppar i målarburkar nu redan? Deal? Deal.

söndag 20 december 2015

Årsresumé 2015.

Vintern

När det nya årets firades in gav jag ett nyårslöfte, att vara nykter i exakt 100 dagar framåt. Det var ett av de få nyårslöftena jag uppfyllt. Dock tillät jag mej att ta en klunk eller två under Hemavan-resan och på en sitz, en kan ju inte vara allt för sträng.

I januari skapade jag även denna blogg! Wow, snart fyller denna bloggy ett år. Det känns som att vi har hållit ihop hela livet, bloggen och jag. Men icke, den är bara en gullig klump som just har lärt sej att gå.

Jag skäms något otroligt över mina första inlägg här men eftersom de ändå finns att läsas kan jag ju hjälpa er i sökandet:

mitt första mensinlägg " Istället föratt skryta om denna superkraft (det är mensen jag pratar om nu, ifall jag glömt att nämna det. Förlåt. Jag är ju uppfostrad att inte tala om det så det här är något helt nytt för mej. Spännande.) har det på något märkligt vis blivit en skam att ens yttra ordet, MENS, och en får definitivt inte visa tecken på att en är mitt inne i slutspurten (eller ja, kanske slutFLÖDET) på denna menscykel."

skammen över att vara nykter "ett gäng måttligt berusade ungdomar vars ilska, sorg, depression, hämd och svartsjuka bröt ut allteftersom klockvarven slog jämt."

gången om en våldtäkt-to-be "Mina händer famlar efter nycklarna, nu känner jag hans andedräkt i min nacke, hjärtat dunkar frenetiskt. Mitt i tankarnas virrvarr minns jag, min sambo är hemma, tur, jag är inte ensam. Pepparsprayen! Var är den?"

träningskritik "Stenåldersmat, rawfood, glutamin- och keratintillskott finns hemma i var och varannat köksskåp. Man kan undra hur långt denna trend kommer att gå innan den välter över till en annan extrem."

om p-piller "Nej, jag menar såna humörsvängningar så att en bebis i S-marketkön, en gurkskiva på golvet eller ett skämt framkallar floder med tårar, dock inte lyckotårar."

om att vara osocial? "Svetten börjar tränga fram runt armhålor och handflator, färre och färre ord tar sej över barriären i min mun, jag finner mej själv sittandes på en stol endast iakttagande av de andra runt omkring mej. Jag skulle vilja påstå att jag är bra på att känna av stämningar och situationer i olika sällskap."

Jag åt avokadon och drack kaffe ur min menskopp (höhö), pluggade inför studentskrivningar, köpte skor och fotade spegelselfies. Mycket spännande liv.

Våren

Smälltvattnets tid spenderade jag med gymnasieböckerna. Skrivningar, klänningssökande, och katt-snaps. Och för att inte glömma en av mina bästa resor, Hemavan! Jag är lite butter över att vi "bara" åker till Ruka i år, snälla ta med mej till det grönare gräset?

Jag bloggade om: 

Vi hade riksdagsval "De senaste dagarnas händelser gör mej helt snurrig i skallen. Calle-effekten. Rödmylleregering. Procentuella analyser. EU-parlametariker. Soffliggar-partiet. Slag ord så som- Att rösta är inte en plikt, det är en rättighet! hörs över allt."

Snoret började rinna "Björkklockan börjar klämta snor-o'clock och alla pollenallergiker söker nu frenetiskt genom alla medicinskåp föratt rusta sej med alla tänkbara hjälpmedel. Allergipiller, inhalatorer, antihistaminer och nässprayer i alla olika former."
Hyllningen till Hemavan "Låt mej klargöra några fördelar som finns på andra sidan vattnet. Detta är övertalning på hög nivå, så vi sedan kan träffas och fika på ett mysigt café i valfri svensk stad när vi båda flyttat dit."

Om min obefintliga finska "Alla har nog det där ena skolämnet som en inte kan, aldrig kunnat och alltid hatat. För mej råkar detta ämne vara finska, vilket är synd efter som jag inte vill identifiera mej med uttrycket "pakko-valfritt språk"( i mitt fall pakko-suomi)."

Slalomåkning, extremt bra böcker, himmelsk vegemat och en *too cool for you *attityd.

Sommarn

Sommar var fylld av galenhet. Jag hann: ta studenten, debutera som krönikör, skriva inträdesprov, få en studieplats, longboarda tiotals kilometer, ha en löjligt underbara sommar.

Jag bloggade om: 

Instagrams ugly truth "Jag själv är heller ingen hygienfreak. Duscha varje morgon? Tvätta håret varje dag? Skölja tomater? Va, gör folk sådant?!"

Vår episka lekolymiad " På en ö, i traditionell villalivs anda. Gummistövlar, regnvatten och charmiga utedass, ni vet vad jag pratar om. Bra. Men den här stövelhelgen var snäppet bättre än de andra, vi hade minsann en lekolympiad. Yeah, you heard it! Lekolympiad."

Jag fotade mitt fläsk "-OMG! Lina är halvnaken! Shit! Jag ska ge er en minut för inspektion och kanske en till minut för att printscreena."

Om en sexrunda "Vissa vill bara ha roligt, andra jagar med blodtörst likt ingen förut skådad vampyr. De flesta känner endast uppgivenhet, nonchalans eller till och med ren desperation. Leken är råjsig men samtidigt uttänkt, den minsta rörelse kan signalera om game over medans de snuskigaste tricken är tillåtna."
Min första krönika, exalterade midsommarbrudar, jag och min bräda, festliga studenter.


Bilder är alla från lekolympiaden, fotografen heter Bella. Minnena är pure happiness.

Hösten

Då var det dags för Åboflytt och skolbyte. En minirecension kan ni läsa i föregående inlägg.

Jag bloggade om: 

Nervös skolstart "Resterande dagar har jag: 1) presenterat mej själv oräkneliga gånger 2) festat endel med väldigt snälla främlingar 3) lyssnat på never-ending föreläsningar om bibliotek, KELA och datasäkerhet 4) tappat bort mej på olika platser 5) varit totalt förvirrad ca 100% av min vakna tid."

Om tid och sociala normer "Vi vet du är fit, fab och fuckable. Skryt inte."

Hysterin angående bloggalan "BAM! Och där körde nomineringarna igång för den finlandssvenska bloggalan igång. Några timmar senare börjar de djupa, blottande inläggen rassla in. Det ena saftigare än det andra. Kul läsning tänker jag, kul med nomineringar tänker bloggarna."

Vi startade pod! "Här diskuterar vi om oss själva, om er och om andra finlandssvenskar. Ta det mesta med en nypa salt, och glöm inte tequilan och citronen!"

Jag fick tatuering #2 och #3, festade, studerade och gick på bloggalan. En minst sagt händelserik höst.¨

Oj söta öde, dehe to läng he! Men nu är resumén gjord, tack för detta år, vi ses på andra sidan fyrverkerierna!

lördag 19 december 2015

Akademiska ankdammen.

Vad jag har lärt mej i höst:

  • Det är ytterst jobbigt att flytta, börjar om och skapa en ny värld. Att starta från noll, ha ett tomt ark att fylla. Jävligt jobbigt, men ack så lärorikt.
  • Det finns inte svar på en endaste fråga inom den akademiska världen. Uttrycket: allt är relativt, har fått en helt ny innebörd i höst. Inget är skuret i sten, förutom meningen med livet, som självklart är 42.
  • Humanistiska fakulteten är typ bäst. Försök inte ens motargumentera.
  • Om en är riktigt lat så går det att värma upp kaffe i mikron. I aint even ashamed.
  • "Ångesten driver en framåt." - August, stressad skribent med deadlines flåsande i nacken.

Suddiga vimmelbilder, va e nu betär än he? Puss på er alla.

  • Mittiallt befinner jag mej i ett sammanhang där den klassiska nörden är uppsatt på en piedestal. Fint så.
  • De svårare än det verkar att ordna en sitz. Sitzar är lite överskattade, men bara lite. Kanske lagom överskattade. Faktiskt ganska mycket överskattade.
  • Av en ny kompis har jag fått inblickar i veganism och lesbianism, mycket tacksam över det. Vidgade vyer och allt sånt fint.
  • Känn alltid efter i fickan, nyckeln måste vara där. Alla gånger, alla dagar. Annars måste en ringa skamsen efter vaktmästarinnan.
  • En märker ingen skilland mellan en 25-åring och en 19-åring, skönt så. Men ibland känner jag mej liten, den lilla -96an med alla världsvana humanister.
Lycka är ändå att åka hem och reunite med min one and only queen.

  • Grupparbeten är mitt nya hatobjekt. Även om jag tycker om att agera koordination och delegera uppgifter, men det kräver så helsikes mycket energi och tid. Lina Diktatorn Hassel, här hej!
  • Alla kan mycket mer än de tror. Alla är så duktiga, så.
  • Det finns inget strössel på Lidl.

Gillar de här raderna extremt mycket. Smart sagt Adams, smart sagt.


måndag 14 december 2015

Jullistan feat. tillbakablickar.

Hejsan hoppsan! För att tvinga mej in i lite julstämning så stal jag Cindys jullista och reflekterade över julens alla semi-mystiska riter. Dessutom får ni ta del av glimtar från de tre seanste decembermånaderna. Enjoy!

Pepparkakor eller lussebullar? Pepparkakor! Vem kan ens ärligt säga att de gillar lussebullar? Torra som en öken med två pyttesmå oaser, russinen.

Skumtomtar eller knäck? Skumtomtar..? Whaat..? Knäck gillar jag heller inte... Men mata mej gärna med choklad i alla dess sorter!

Köttbullar eller prinskorvar? Köttbullar! Med sås och ärter. mums

Lax eller sill? Lax! Nej, sill! Nej, båda!

Paradis eller Aladdin? Har ingen favorit, brukar äta de praliner som alltid lämnas kvar. Den med körsbärsgele i, nam!

För tre år sedan såg mitt album ut såhär, hela året. För att vi hade fått tillökning i familjen.

Revbensspjäll eller lutfisk? Revbensspjäll är ju to die for, men på jul? Lutfisk all the way, det händer ju bara en gång per år!

Glögg eller julmust? Igen, vem tycker ens om julmust..? GLÖGG.

Ris a la Malta eller gröt? Har för mej att ris a la malta är svingott. Men p.g.a jullunch hos mommo och moffa varje julaftonsförmiddag, gröt (+mandeljakt!).

Hemma eller borta? Är det ens nödvändigt att fråga den frågan? Hemma såklart.

Utomlands eller Finland? Finland, jag har väldigt svårt att förstå det underbara i att spendera julen utomlands.

Lucia för 2 år sedan när jag fick vara frontrow tärna, wop. Nu ger Luciafirandet mej mest obehagliga rysningar.
Ge eller få? Jag älskar att ge presenter, så länge det är en fullträff. Men jag kan ju inte ignorera den härliga känslan av att få något en verkligen vill och behöver ha, gratis dessutom. Najs.

Mysteriet på Greveholm eller Sunes jul? Greveholm! Får obehagliga rysningar av Sunes jul, har antagligen sett det alldeles för många gånger.

Chokladkalender eller paketkalender? Jag verkligen älskar de där superbilliga plastiga chokladkalendrarna, men tar gärna emot paketkalendrar också. För att hallå, PAKET!

Plastgran eller äkta? Äkta, helst en såndär dansk(?)allergi(?)gran!

Arne Weise eller Ernst? Ernst ger mej samma rysningar som Sunes jul, förlåt Ernst. Svar: Arne Weise.

För ett år sedan såg de mörka höst/vintermånaderna ut såhär. Saknar er alla.
När vill du att första snön ska falla? Senaste 15 december, så att rinken hinner blir färdig till jul.

Har du haft en grön gräsmatta på julen? Jo...

När är det dags att pynta? På senaste år har jag utvecklat ett obehag mot julpynt, så aldrig..? Men jag gillar att se andras julpyntade hem, speciellt mommos och moffas.

Kan du komma på något negativt med julen? Att jag ofta är sjuk på julafton...

Favoritjulfilm? Typ alla?! Förutom Sune och Grinch-filmen, den är sedd alldeles för många gånger.

fredag 11 december 2015

Det romantiserade, sockersöta giftet.

Varför ska det bli så jävligt konstiga situationer? När velar, trånar, och önskar en på det sättet som kl: 02:00 en festlig natt? Känslorna känns så äkta men är det bara en förvrängd bild av verkligheten? Är det då, då bland skålande glas och dansanta fötter, som allt kommer fram? Snälla säg att jag har fel. Jag kan omöjligt vara så fuck up som jag är efter några sockersöta cider och ett par "vi är unga och dumma"-shottar. Det kan inte vara mitt riktiga jag.

Fastän kvällen ibland slutar i en mindre katastrof som senare nästa morgon kommer omvälva mej med socialångest så älskar jag de där två-tre timmarna innan allt strul. Innan kaoset, då när allt är underbart festligt och jag håller låda som vilken självsäker individ som helst. Är den här pratglada pinglan mitt rätta jag? Nej, två så olika sanningar kan inte ingå i den riktiga verkligheten. Under samma kväll.

Kanske nervvraket och clownen är de två extremer jag har. Best of both worlds. *Worst?

Priset för tre timmar av lattjo lajban är svindlande högt. Några timmar av livskris och störtgråt samma kväll och senare dagen efter. Då är jag en zombie som nästan inte ens existerar. Varandet upphör för en dag. Nu är jag bara en grådaskig klump av ångestfylld materia.

Den bubbliga lyckodagen har ändå ett stenhårt grepp om våra begär. Vissa utelämnar glädjen och sjunker ner till down under en sorglig dag. Drycken tar nu som då en dag eller två men ibland kräver den mer än så.

Vi har hört det förr och jag säger det igen, drycken är ett beroende. Ett beroende som alla fnyser åt och sedan ger efter för, fredagen är ju kommen. Beroendet är normaliserat och de som vägrar, de står utanför.

Den lilla onda sitter där på min axel. Jag vet att den är av det sämre slaget men jag törstar efter de där tre fartfyllda timmarna som gör mej så innerligt lycklig. Sann lycka, huh?

Men min strupe törstar, fingrarna klia och klockorna klämtar. Det är fredag, det är dags. Dags att vara lycklig till ett snuskigt pris.


Totally worth it?
eller
Vilken är den riktiga baksidan?

________________________________________________________________________

Note: Ja, jag dricker. Ja, jag har fortfarande svårt att följa frasen "bara en eller två". Ja, detta är ännu en gnällig text om alkohol i rollen som beroende. Deal with it.

lördag 5 december 2015

Den mystiska mensen.

























Jag har länge undrat, funderat och velat. Borde jag skriva ner min menshistoria? Nja, är det ens intressant för andra att läsa? Jag har redan nämnt något om den i bloggen varav jag fick en del positiv feedback. Men sen fick jag den där andra feedbacken också. Det där meddelandet som trillade in en halv timme efter att jag hade publicerat ett halv mensigt inlägg. ”Lina kanske du borde ta tag i dina problem istället för att skriva öppet om dem? - Mamma” Ojdå, aj! Där träffade hon en svag punkt. Jag tog illa vid, stannade upp och tänkte. Ja, hon har väl rätt. Jag borde reda ut mina problem och inte ”gnälla” om dem offentligt.

Sen läste jag om projektet Menskligt och insåg hur viktiga menshistorier är. Banne mej nu ska jag gnälla och berätta och förklara allt om min menshistoria in i minsta detalj. Jag måste åtminstone skriva ner den, annars glömmer en bort allt. Så nu kör vi, mens åt hela bunten!

Allt började med att inget började. Ja, ni läste rätt. Jag fick ingen mens, typ aldrig. Jag gick och väntade och väntade och väntade. Jävla mens kom nångång! Någongång på högstadiet slutade jag vänta och accepterade det faktum att jag aldrig skulle få mens. Jag var helt enkelt menslös.

Då tog jag det med ganska stor ro. Jag slapp ha mensvärk, PMS och alla andra förhinder som kommer med på köpte enligt konceptet ”Ta mens, betala för mensvärk tusen gånger om” eller ”Köp puberteten och få 150% PMS”. Happy day tänkte jag, ett mindre bekymmer att oroa mej för. Men stop i backarna, mitt hjärta stelnade till för en sekund när jag scrollade genom Umo-hemsidorna, där jag som ung tonåring spenderade x-antal timmar på diverse ”sex och sånt”-hemsidor, eftersom skolbiologin var värdelös. På Umo läste jag att en måste besöka gynekologen när en fyllt 16 år om en ännu inte fått sin mens. Iiiiik! Jag var 15 år när jag läste detta. Nu blev det mer bråttom än någonsin, syster Mens, snälla rinn ner för mina ben nu! Snälla du! (Jag gräver hellre ner mej i en bunker och svälter ihjäl än att få en kall anknäbb av stål uppförd i min vagina. - 15-åriga Lina)

Efter ett halvt år av intensivt bönande till mensgudarna så hände det mirakel jag hade väntat på. Blodet mellan mina lår gjorde entré! Tyvärr måste jag utelämna er detaljerna, förlåt. För att det otänkbara har redan hänt, jag har glömt bort varje lilla minnesbild jag någonsin haft av min mensincident. Allt, helt borta. Så sorgligt.

Historien slutade ju såklart inte där, allt drama kring min mens fortsatte i helt vanlig ordning efter den där första bortglömda blödningen. Suck. Tre veckor senare var jag väl förberedd på att välkomna mens #2, trosskydd i byxan, bindor i väskan. Come at me sis! Veckan gick och ingen mens kom. Inte under de följande sex månaderna heller. Mitt pubertala jag ville bara ta mensen och strypa den. -Varför måste du vara så jälva onormal vajayjay, varför!?!?!?!?!

I slutet av högstadiet åkte jag på skidsemester till Ruka. Två gånger faktiskt, med en månads mellanrum. Gissa vad som inträffade på dessa resor som ägde rum med precis en menscykels mellanrum. Jo, mensen började flöda på båda bilresorna påväg upp till renarna. Say what?! Det blev ett insider joke på direkten. Ruka-mensen. Ruka framkallar mens. En åker ner för fjället så snabbt att mens börar rinna osv. Ruka + mens = sant.

Sen kom våren och jag kunde inte susa ner för något fjäll längre, vilket betydde att mensflödet slutade. Jaha syster Mens, vad är problemet denna gång då?

Efter kanske sex månader utan mens tvingade min mamma mej till en läkare. Det togs hormonvärden och graviditetstest (för att ja, jag hade varit gravid i flera år, eller?). Allt var okej, tack och hej. Undersökningen avslutades och jag fick fortsätta leva menslös.


Ytterligare ett halv år senare bestämde jag mej för att börja inta p-piller, för då skulle väl jag få min mens, visst? Jag traskade iväg till läkare ännu en gång. Samma blodprover, samma graviditetstest och samma hormonpiller. Allt visade på en helt normal och hälsosam mens. Okej..? Jag fick mina p-piller och en ännu mer förvirrande tid inleddes.

I nio månader mensade jag allt vad jag orkade. Blod, PMS, mensvärk och brutal 'mensdepression'. ”Betala 30€/månad och tro att du lider av allvarlig mental ohälsa”. Happy day.

När jag plockade ut min fjärde p-ring (jag hade bytt preventivmedel i hopp om att humörssvängningarna skulle avta) så hade jag fått nog. Jag la aldrig in en till ring och svalde aldrig ett blått piller igen. Min syntetiska mentala ohälsa försvann på momangen och min mens likaså.

När jag flyttade till Åbo hade jag inte haft mens på ett helt år och det var då jag publicerade det halvmensiga inlägget. Som 19-årig snäll flicka lydde jag min mammas meddelande och traskade iväg till gynekologen för en tredje gång (den här gången till en privatmottagning i hopp om bättre vård). Surprise, surprise! Där togs samma blodprov, samma graviditetstest och jag ordinerades samma hormonpiller. Min berättelse ignorerades och jag blev bemött på samma sätt som vid alla de andra tillfällena. -Du har nog bara gått ner några kilon och har en stressig period i ditt liv. Lugna ner dej och ät lite mat så ska du se att mensen kommer tillbaka. -Menar du att jag har haft en stressig period ända sen jag var 12 år?! Har jag gått ner i vikt konstant i 7 års tid?! Nej, såklart jag inte har, men det verkar inte läkarna förstå. Perkele.

Så nu sitter jag här med en ask hormonpiller som jag ska ska svälja i tre månader för att sen se om blodet kommer den fjärde månaden. Men ugh, jag tvivlar, såklart. Jag drar mej för att påbörja kuren, jag vet ju redan vad resultatet blir. Men jag måste ju ta kuren för att kunna ringa åt läkaren den fjärde månaden och säga ”I, fucking, told you so!” Jag blir arg bara av att skriva ner det här, mina fingrar nästan skakar och jag som har en tendens att börja gråta när jag blir arg, har tårar i ögonvrån. Nu måste jag blinka intensivt för att de andra cafébesökarna inte ska tro att jag är galen eller nåt. Ge mej en liten paus, tack.

Okej, nu har jag sansat mej, puh. Nu ska jag bara vänta på måndagen så kan jag börja trycka i mej de fakemens-framkallande pillren, woptii… 

To be continued in four months.

*Mensinspirerad hårfärg och läpp*

 Om du tog dej genom hela menshistorien, grattis du har vunnit ett pris! I tålamod. Häjtå.

(Vårt senaste podavsnitt råkar också handla om tonåren och puberteten, lyssna här.)
bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar