fredag 11 december 2015

Det romantiserade, sockersöta giftet.

Varför ska det bli så jävligt konstiga situationer? När velar, trånar, och önskar en på det sättet som kl: 02:00 en festlig natt? Känslorna känns så äkta men är det bara en förvrängd bild av verkligheten? Är det då, då bland skålande glas och dansanta fötter, som allt kommer fram? Snälla säg att jag har fel. Jag kan omöjligt vara så fuck up som jag är efter några sockersöta cider och ett par "vi är unga och dumma"-shottar. Det kan inte vara mitt riktiga jag.

Fastän kvällen ibland slutar i en mindre katastrof som senare nästa morgon kommer omvälva mej med socialångest så älskar jag de där två-tre timmarna innan allt strul. Innan kaoset, då när allt är underbart festligt och jag håller låda som vilken självsäker individ som helst. Är den här pratglada pinglan mitt rätta jag? Nej, två så olika sanningar kan inte ingå i den riktiga verkligheten. Under samma kväll.

Kanske nervvraket och clownen är de två extremer jag har. Best of both worlds. *Worst?

Priset för tre timmar av lattjo lajban är svindlande högt. Några timmar av livskris och störtgråt samma kväll och senare dagen efter. Då är jag en zombie som nästan inte ens existerar. Varandet upphör för en dag. Nu är jag bara en grådaskig klump av ångestfylld materia.

Den bubbliga lyckodagen har ändå ett stenhårt grepp om våra begär. Vissa utelämnar glädjen och sjunker ner till down under en sorglig dag. Drycken tar nu som då en dag eller två men ibland kräver den mer än så.

Vi har hört det förr och jag säger det igen, drycken är ett beroende. Ett beroende som alla fnyser åt och sedan ger efter för, fredagen är ju kommen. Beroendet är normaliserat och de som vägrar, de står utanför.

Den lilla onda sitter där på min axel. Jag vet att den är av det sämre slaget men jag törstar efter de där tre fartfyllda timmarna som gör mej så innerligt lycklig. Sann lycka, huh?

Men min strupe törstar, fingrarna klia och klockorna klämtar. Det är fredag, det är dags. Dags att vara lycklig till ett snuskigt pris.


Totally worth it?
eller
Vilken är den riktiga baksidan?

________________________________________________________________________

Note: Ja, jag dricker. Ja, jag har fortfarande svårt att följa frasen "bara en eller två". Ja, detta är ännu en gnällig text om alkohol i rollen som beroende. Deal with it.

4 kommentarer :

  1. Det är svårt att lära sig att dricka som folk. Jag har med åren lärt mig några knep: Drick ALDRIG på tom mage. Sov ordentligt före. Drick inte när du är psykiskt trött, som efter en lång kurs eller dylikt. Se till att det finns mat när man blir fyllehungrig. Samt även det gamla klassiska rådet, att varannan drink ska vara vatten. Och till slut: far hem i tid, så länge det ännu är roligt! :) Banan, choklad, grönsaker och andra serotoninhöjande livsmedel fungerar bra som humörhöjande om man lider av "avtändning" efter en rolig kväll. :)

    SvaraRadera

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar