torsdag 25 februari 2016

Den mystiska mensen 2.0

Jag: Hej, jag fick ingen regelbunden mens av de ordinerade hormonpillrena. I, FUCKING, TOLD YOU SO. *försöker att inte skrika, gråta eller vråla i telefonluren*

Gynekologen: Okej, men det finns ingen forskning eller lösning på ditt problem. Så tyvärr kan jag inte hjälpa dej. Återkom när du planerar bli gravid. Hejdå.

Jag: Men vah?! Jag vill ju ha hjälp, jag vill veta vad vad som är fel på mina reproduktionsorgan!

Gynekologen: Som sagt, det finns inget att göra åt saken. Hejdå.

Jag, arg och gråtfärdig: Jaha! Okej då! *slänger på luren, tar mej samman och går tillbaka till föreläsningen*

Hej på er! Här ovan ser ni ett oroväckande uttdrag ur månadens sämsta telefonsamtal. Jag och min gynekolog emellan. Om ni vill veta hela historien hittar ni den här. Men vi kan ta en kort recap ändå för att friska upp minnet.

Jag har gått menslös ungefär hela mitt liv bortsett från de nio månader jag använde mej av preventivmedel i form av p-piller och p-ring. Jag har besök tre olika gynekologer och alla har gjort precis samma undersökningar och tester. Denna gång trodde jag att svaret/lösningen var nära. Men ack så fel jag hade.

Jag ringde gynekologen som planerat och berättade att hormonpillrena inte hjälpte ett dugg. Jag är fortfarande lika menslös som jag var vid 13, 14, 15, 16, 17, 18 och 19-års åldern. "Ja, det är ett problem som inte ännu har undersökts vid Akademin, så tyvärr kan jag inte hjälpa dej." Så löd svaret i andra ändan av telefonlinjen.

Så här på kvällskvisten har jag reflekterat över min situation och detta har jag kommit fram till:

Jag är besviken på att ingen ser "det unika" i mitt fall och skyller problemet på att jag har gått ner i vikt. (Jag har gått upp 5kg det senaste året ...)
Jag är besviken på att ingen vill, orkar eller kan göra något åt saken.
Jag är besviken på att svaret säkert vilar hos en privatläkare.
Jag är besviken på att mitt svar kostar pengar.
Jag är besviken på att jag omöjligtvis kan betala flera 100€ för undersökningar och utredningar, utan att ta hjälp av mina föräldrar. Och det vill jag heller inte betrycka deras plånböcker med.
Jag är besviken på att en livmoder endast tas hand om, om den ska bära ett barn.
Jag är besviken på att så många livmoder-relaterade problem inte har forskats om. Ni vet hela endomitrios-grejen och sådant.
Jag är besviken på att det finns långt fler behandlingar för en slak penis än för en ofungerande livmoder.
Jag är besviken på att gynekologen säger att "lilla unga kvinnan" får hjälp först vid planerad graviditet.
Jag är besviken på att min livmoder är så jävla mystisk. Kan du inte ta och skärpa dej!?
Jag är besviken på att aldrig tas på allvar.
Jag är besviken på att orsakerna ligger vid min ålder, mitt kön, min livsuppgift och vid mitt lite udda problem.

Jag blir inte riktigt klok, jag har fått nog. Jag har riktigt lejdon nu.

Tack för att du orkat lyssna på mitt jämrande. Over and out. Häjtå.


Efter att jag gråtit, snyftat och tyckt synd om mej själv övergår jag till fuck you-attityden. Helt enligt vanlig ordning.


6 kommentarer :

  1. Oh! Gillar texten, tho synd att den ens måst skrivas. Har en kompis som haft samma grej och de dom kom fram till var typ rubbade hormoner eller nåt. Hoppas verkligen att dom snart kan hjälpa dej få reda på vad som ligger bakom ditt problem, för det är ju super jobbit att vara ovetande :/ Kram!

    SvaraRadera
  2. Det där är en allmän attityd jag tänkt kring länge nu. Att överhuvudtaget komma till gynekolog är ju en stor process på kommunala sidan och här i Åbo har jag inte kunnat hurra allt för mycket över SVHS-gynekologen. Jag kände att mina problem inte togs på allvar. Det är hemskt att gång på gång höra att det är ett helt allmänt förhållningssätt att förminska gynekologiska problem. Hoppas du fortsätter orka kämpa, kolla med ditt försäkringsbolag om de ersätter gynekologbesök. Jag håller på att ta en ny försäkring nu, och i den ersätts de (med undantag av fertilitetsbehandlingar, abort, etc.).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, alltså de kändes som att gynekologen läste upp ett tal direkt från prappret utan att ens närma sej det egentliga problemet... Och tack för tipset, jag ska absolut kolla upp min försäkring!

      Radera
  3. Oj, den gynekologen var verkligen okänslig..! Förstår hon/han inte att det tär på en att inte veta om det går att bli gravid, och heller inte få hjälp, förrän man verkligen vill ha det där barnet, även om man kanske inte har planerat att skaffa barn inom de närmsta åren..? :S Tänker mig att det kan påverka eventuella relationer o.s.v.. Sjukt är det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det är så sant... Det uppstår ju en hel massa onödigt undrande och velande p.g.a. detta ovetande. Speciellt graviditetsskräcken är stor, eftersom jag inte riktigt kan lita på graviditetstest (de ska tas efter beräknad mens, oh well, det fungerar inte för mej...) i ett tidigt skede.

      Radera

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar