torsdag 24 mars 2016

Den mystiska mensen 3.0

ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄH, JESS!!!

Nu hörni, nu är allt bra igen. Den här triologin kommer till ett slut. Den mystiska mensen är inte längre mystisk. Den är klar, klar som korvspad. Fattar ni, det är över nu. Fastän resan har kommit till ett slut betyder det inte att vägen var rak och kort. Nej huhhu, ännu på slutspurten kom en massa hinder från höger och vänster.

Jag kan walk you through it. Efter det nedlåtande och skrattretande samtalet från Studenthälsans gynekolog (läs här) så ringde min kära mamma och sa ungefär såhär, "Nu Lina beställer du en tid till privatläkaren igen, så du får ett ordentligt svar. Ring nu." Sagt och gjort, jag ringde till Diacor och fick en tid följande vecka.

Läkaren såg troligen desperationen i mina ögon och gjorde en till undersökning. När ultraljudsstången (?) pokade på min högra äggstock blev det tyst, så tyst. En stor rynka bildades på läkarens panna. Det är nu jag dör, tänkte jag. Det är nu jag har grand fyra av någon cancertyp. Det är nu jag dör.

Sekunderna tickade och rynkan blev bara djupare. Det är nu jag dör.

Efter vad som kändes som en evighet slappnade läkaren av, "Det är inget allvarligt." Sedan förklarade hon att hon denna gång hittade flera klumpar än förra gången. Tydligen är det normalt att ha ca tio klumpar men min äggstock var fylld av många, många klumpar. Jag vet fortfarande inte vad de där klumparna är, just det ordet sades på finska. Så jag nöjer mej med att kalla dem för klumpar.

När undersökningen var klar och den läskiga ultraljudsstången låg på bordet igen fick jag ett ömt och lugnt tal framfört till mej. Ett tal som en bara ser på TV. Läkaren förklarade med så fluffiga ooch mjuka termer så att budskapet nästan flög förbi mej. Kort och gott är det klumparna som rubbar min menscykel till något obefintligt. Det betyder att även att jag inte kan bli gravid utan hjälpmedel. "Men oroa dej inte, det löser sej nog. Sen när tiden är inne."

Så, troligtvis får jag leva menslös hela mitt liv. WOOOP. Fatta glädjen. Men de där skitsprutande skrikvarelserna får jag kämpa för. Om jag någongång vill bära runt på en sådan. Time will tell.

To be continued, never again.

9 kommentarer :

  1. Vad skönt att äntligen få veta vad det beror på!

    SvaraRadera
  2. Toppen att du fick svar hos privat gynekolog! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Verkligen, men jag önskar ju att svaret skulle ha kommit utan krångel från Studenthälsan ... Men slutet gott, allting gott :)

      Radera
  3. Jag igen - och nu hittade jag ju slutet på sagan. Är det PCOS du har? Konstaterades åt mig på Studenthälsan i Åbo 1998, typ. Skrev om det på Menskligt-sidan häromdagen. Skönt att du känner dig lugn angående det hela.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag läste ditt inlägg och ja det låter ju väldigt likt min situation. Någongång när jag har tid och ork kanske jag försöker tjata till mej någon slags "diagnos". För tillfället sitter jag och redigerar alla mina mens-inlägg för att kunna skicka in dem till ert projekt!

      Radera
    2. Härligt! Det ser vi fram emot:) Skulle det också vara okej tror du om vi i Menksligt-bloggen publicerade ett litet utdrag från nån av dina inlägg och länkade till alla dina inlägg?

      Radera
    3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    4. Jo såklart! Det passar sej :)

      Radera

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar