tisdag 26 april 2016

Kylie Jenner på en lama - det som vi inte visar upp

Hej internet! Jag känner att bloggvärlden står stilla och att det är brist på nya samtalsämnen. Det står så still att vi fyller i en lista om alla gamla ämnen, för att det inte finns något nytt att skriva om. Oh well, inte är jag själv bättre så jag tänkte säga något om det gamla.

Jag var, som resten av de österbottniska bloggarna, på förläsningen med Underbara Clara och Annakarin. De pratade om bloggen som ett vektyg och nämnde såklart den klassiska diskussionen privat vs. personligt, eller privat vs. offentligt.

I början av min lilla bloggkarriär äääälskade jag att posta bilder i formatet "instagram vs. verklighet". Det kan ju inte finnas något mer underhållande att se den ingrodda ketchupen som gömmer sej i alla hörn av ett välspacklat yttre. Ungefär så här kan det ju se ut:


Här syns inte några ketchupfläckar men det är ett bevis på att alla är fula, och snygga, beroende på tusen olika faktorer. Och hur mycket mer underhållande är inte bilden till höger egentligen?! "Inspiration", "Motivation" och "en fröjd för ögat" är väl trevligt, men en riktigt råful bild kan förgylla ens dag på ett helt annat sätt, right?

Men det jag vill säga är väl att fast en försöker hålla en "verklighetstrogen" ton och bild på bloggen så lyckas en ju inte, jag kommer inte ens nära. Bloggen är ju till en skratträtande stor del vinklad, manipulerad, redigerad och filtrerad. När skulle jag egentligen våga skriva om den gången en blodig snorkråka dinglade i min näsa och jag bestämde att lägga den på en vägg i ett provrum? När (förutom nudå, hehe)?! Jamen ni fattar, det finns otroligt mycket intressant, pinsamt, spännande och komiskt material som omvärlden aldrig kommer att ta del av. Det är ju synd, så jag bestämde mej för att göra någonslags uppläsning av detta.

Jag döpte den till Kylie Jenner på en lama. Den innehåller: Kylie Jenner, en lama, en vulva, Awkward och skit. Enjoy!

måndag 18 april 2016

Reclaiming pink thinking.

Jag kommer hem från en tur på longboarden. Snörar av mej mina lila löparskor med rosa detaljer på. Suck, att jag aldrig hittar skor i andra neonfärger än rosa och lila.

Jag intar en downward facing dog på min rosa yogamatta. Men suck, att det fanns bara rosa yogamattor av den billigare varianten.

Efter namaste hoppar jag in i duschen där min rosa rakhyvel stirrar på mej. Men ååh suck, att det bara fanns rosa Venus Breezare under 20-lappen i butiken den där gången när jag hade glömt min blåa hyvel i badrummet i Vasa.

Jag tar fram mina skolarbeten och ser min rosa fucking understräckningspenna. Suck, den pennan har jag valt helt själv, inga ursäkter.

Medan jag går runt där i min lägenhet och bannas över alla produkter som säljs enligt blått&rosa-principen så går det upp ett ljus. Jamen såklart, det är ju nu jag ska tillämpa "tvärt om"-metoden som ofta används i feministiska analyser. I stället för att snubba till allting: köpa blåa saker, tala i mun på andra, sitta bredbent i bussen, inta en fuckboy-attityd. Så ska en väl embracea båda grejerna eller hitta en medelväg eller fixa problemet (sitta höftbrett med fötterna på bussen, prata om sina känslor istället för att agera kall och obrydd osv.)

När jag går över till min bokhylla (som är färgkodad enligt en gammal trend, såklart) så ser jag att reclaimandet av den rosa färgen redan har hållt på en längre tid. Namnen som pryder de rosa/röda bokryggarna är ju: Martina Haag, Peppe Öhman, Maria Sveland, Clara Henry, Lena Dunham, Sandra Beijer och Edith Södergran. Alla fantastiska författare och feminister. Heja heja!

Sen är det säkert en skillnad på riktad marknadsföring och reclaiming. Jag tänker i framtiden köpa den billigare "herr rakyveln", fråga efter de gröna löparskorna och kräva "herr" slalomskidor när försäljaren visar mej de lila, snirkliga "för kvinnor". Men i de situationer där rosa är det snyggaste och det mest tilltalande alternativet (och lika dyrt som det blåa!) så tar jag det. Efter ett tag hoppas jag på att  slippa mitt suckande och äcklande över den "jobbigt flickiga" färgen.

Fortsätt reclaima färger precis som bögarna tog över ordet bög, och som vi fortfarande reclaimar ordet flata. Och glöm förstås inte bort reclaimandet av ordet feminist. Bort med de negativa konnotationerna och in med de positivia!

Det var den måndagens vardagspepp, hejtå!

Färgkodat: hår, jacka, skor. (Bild: Bella)

onsdag 13 april 2016

Prettopoesi på film.

What is up? Hur är det med er? Allt bra? Men snälla svara inte, det är bara kallprat och ingen bryr sej egentligen. Men ska jag nämna några andra självklara utsagor? De e vårsol, de e gult och gröna knoppar (förstod någon allusionen av Guld och gröna skogar ..?). De e april och snart är jag ett år äldre. De e onsdag och snart torsdag. De e onsdag och tre dagar sen jag glömde att raka mina armhålor. Mysigt.

Men hej, anledningen till detta inlägg är en grej som onekligen känns jävligt, pretto. Men äh, vem bryr sej.

Min ämnesförening, Östsvea, firade 40-årsjubileum. Jag blev ombedd att skriva en dikt. Jag fick fnatt och försökte mej på någonslags estradpoesi. Ännu mera fnatt fick jag kl: 05:00 när jag kom hem från efterfesten och tyckte att det var en bra idé att filma in dikten. I mitt nattlinne, i min säng, mellan mina smörgåstuggor, klockan 05, i min champangedimma. Jag är fortfarande osäker på om allmänheten verkligen behöver se detta. Men när gör jag igenomtänkta beslut? Näe, inte så ofta. Som bakgrundsinfo kan jag säga att dikten alltså handlar om svenska språkets ämnesförening och svenskfinland. Varsågoda!



Nu skäms jag för mycket för att fortsätta inlägget som om ingenting har hänt. Så, hejtå.

onsdag 6 april 2016

En dag i lifvet.

Hej på er! Hej bloggen! Jag har saknat dej, long time no see.

Eftersom bloggen är en slags virituell dagbok/reflektion av min verklighet så tänkte jag göra ett "en bild i timmen"-inlägg. As one (blogger) does. Så denna gråa onsdag har jag gjort mitt bästa för att dokumentera min vardag här i Åbo.

 07:00 Klockan ringer och livslusten är ganska låg. Varför är det alltid så himla skönt under täcket just när en måste stiga upp? Varför?!


08:00 Jag slänger i mej diverse pillergrejer och packar för den första träningen på fem (!) veckor (!) Varje gång är jag lika förvånad att jag faktiskt blir frisk. Tänk, ibland får jag vara helt (!) frisk (!)


10:00 Vi har avklarat ett svettigt gympass och jag tvingar Jennie och Karolina att synas i bild. Hehe.


12:00 Försöker studera flitigt, men ögonen rullar mest i kors. Och ja, Bepanthen är det bästa läppbalsamet.


14:00 Tar en "välförtjänt" kaffepaus framför ett avsnitt Friends. Mugg-creds till Clara Henry som har designat min favoritkopp.


16:00 Äter goda saker. Kikärter, cous-cous, majs, grynost och andra grönsaksgrejer. Gjorde enligt metoden "släng random ätbara saker på en tallrik och njut". 10/10 majskorn.


17:00 Står och jobbar en stund och passar på att beundra min nya Melissa Horn-poster. Typiskt att reflektionen skulle förstöra min photoshoot. Gaah window, stop bothering me already.


18:00 Har en på liv-och-död-lazertagmatch med FSLF - ämneslärarna. Om ni inte redan har prövat detta, så ska ni boka en tid nu! (funderar starkt på att fira min nästa födelsedag här, i 100% barnkalasanda, heh ...)


19:00 Vi gick svettiga och rödflammiga till Lidl. Jag köpte en ny tandborste för att markera den funna friskheten.


20:00 och framåt. Spenderar kvällen stirrandes framför datorskärmen. Ogjorda uppgifter ska bli gjorda. "Kämpa på Lina, heja heja!" Tack för att ni (eller jag som skriver i tredje person) peppar mej!

Det var den dagen, jag lovar att återgå till det sedvanliga navelskåderiet inom kort. Häjtå.



bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar