torsdag 12 maj 2016

Beachbody - ingen cencur.

Kroppsdebatten tog fart även den här försommaren (läs t.ex. ellen, linn, linnea, ingela, ziio, pernilla och caroline för olika infallsvinklar) och jag kan inte hålla tyst heller. So here we go, min bildserie som undersöker kroppen. Verklig som framkallad, neutral som tillgjord.

(Och ja, jag är medveten om att min kropp faller innanför smalhetsnormen och just därför kan jag publicera det här. Kolla Ingelas inlägg för att få den längre förklaringen.)


Jag befinner mej i en "normalviktig" kropp, det vet jag. Men precis som många andra har jag en föreställning om att jag ändå är tjock, eller åtminstone inte tillräckligt smal/muskulös/tonad. Komplex av alla dess slag har följt med mej ända sedan lågstadiet, mest hat har min mage fått ta. Varje dag försöker jag älska och acceptera min mage och hela min kropp.

Ibland får jag kommentarer om hur perfekt kroppsform jag har och hur lyckligt lottad jag är som har en platt mage OCH fina, stora bröst. Då brukar jag svara att jag är ett proffs på att 'skapa' den perfekta kroppen. T.ex. som på bilden ovan, jag drar in magen per automatik i alla offentliga sammanhang. Tänk, hur kan en orkar dra in magen ständigt, flera timmar i stäck?! Det här är förstås något jag försöker sluta med, men en vana som har pågått i 10 år är svår att bryta.

Trick (more like, förbannelse) nummer två - göm de hatade kärlekshandtagen: dra upp resåren för en markerad midja ala Kylie Jenner. But kids, snälla gör inte det. Ni inser ganska snabbt var skavsåren uppenbarar sej efter ett sådant troslyft.

Nämen titta, om en bara sträcker på sej och fångar kroppen ur rätt vinkel är en mitt i allt fit. Det kallas illusioner min vän, illusioner. Är det här inte sååå alla fitness-instagramkonton ever?

De där förbannade trosorna som aldrig sitter rätt. När ska boxers erövra de helvetiska briefsen?! Hur många gånger per dag tror ni att rörelsen till höger utförs? Varje gång en stiger up? Varje gång en lägger den ena foten framför den andra? 1000 gånger/dygn?

En kille frågade mej om jag hade varit överviktig eftersom jag har så mycket tigerränder på min rumpa. Jag räknade till tio och förklarade sedan pedagogiskt att ungefär alla (åtminstone kvinnor) har tigerränder. Det är bara ett tecken på att puberteten dundrade fram i 120km/h. 

Det där som inte får synas på en 'beachbody'. Det där som alla har men ingen visar. Det där som 10-åriga jag ville klippa bort. Magkorvarna.

Who run this world.

America's next top model lärde mej att armhålan var den fulaste delen på en kvinnokropp. Jag förstod inte hur de resonerade. 

Bild 1: Hur alla sitter på stranden för att undvika osmickrande kurvor. Bild 2: Hur alla egentligen vill sitta. Hur alla ska sitta. Det här får bli året då jag slutar sträcka på magen vid alla strandbesök, är ni med mej?

Till alla dom (tidningen Frida, Cosmo, Allers osv., reklamer, vänner, bekanta, obekanta, pojkar, flickor, män, kvinnor, mammor, pappor, TV-kroppar, klädindustrin, träninghysterin och alla andra)  som har sagt att min kropp, din kropp, alla kroppar alltid är för tjocka, fluffiga, mjuka, fladdriga, kroviga och fula. Fuck off. *mic drop*

3 kommentarer :

  1. Åh detta är absolut det bästa inlägget angående det här ämnet!

    SvaraRadera
  2. Whaaaat jag trodde jag var den enda som går och drar in magen hela tiden... Hur jag nu kunde tro det lol. Denna vana har jag också haft i 10 år så det går ju av sig själv nu för tiden som du också skriver. Men men... Jättebra inlägg!

    SvaraRadera
  3. Kul inlägg! Just såhär är det. Och vi har alla gjort det där i någon form. Säkt vinklar och letat efter rätt belysning. Men sanningen kommer fram då man intet ont anande i misstag får på selfiekameran på telefonen på bussen, haha. Och den sanningen är samma för alla så onödigt att stressa över det.

    SvaraRadera

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar