onsdag 27 juli 2016

Könad bajsrutin.

Häromdagen så diskuterade jag med några vänner om att kissa i skogen. Vi kom fram till det vanliga:

1. Det är lättare för penisbärare att lätta på blåsan.
2. Kissa alltid i nerförsbacke, alltid (!)
3. Män kissar fritt på vilken husvägg som helst medans kvinnor ofta vill vara skyddade och säkra på att inga främlingar ser en. Detta tyckte vi var orättvist och sket i att vi uträttade behov liiiite för nära några andra urinerare. Fuck the system osv.
4. Livmoderbärare bör alltid kissa efter samlag (om det förekommit traditionellt snopp i fitta-sex). Om en gör det så undviker en att få urinvägsinfektion eftersom mycket av de okända bakterierna följer med ut med kisset. Praktiskt va! (Okej, den här punkten hade ingenting med skogskiss att göra men jag kände att det ändå var ett av de bättre lifehacksen jag har hört.)

Efter att vi dikskuterat kiss så nämde jag i förbifarten att jag finner det facinerande att det finns vuxna män som inte spolar efter toalettbesök. Det här har jag utfört noggranna studier över på mitt sommarjobb. Där går vi titt som tätt till kundvessorna för att fylla på toapapper och städa upp lite. På damvessan betyder detta att stacka upp med berg av toapapper, women looove toapapper. På herrvessa betyder det här däremot att spola bort kiss och skura bort skit. Mmm, så vi älskar att skura bort andra individers bajs, visst?

När födan ännu ser attraktiv ut. Tips: matcha maten med porslinet och outfiten, då ta estetikerns hjärta ett extra skutt.

Det är någonting med den här skillnaden som gör mej småförbannad. Att kvinnovessan alltid är så himla ren och snygg medans herrvessan ångar av kisslukt. Här kommer en lite spaning (och snälla kom inte och ropa: inte alla bajsare och kissare!): är det så att kvinnor generellt har skurat fler toaletter så de (vi) vet hur motbjudande och jobbigt det är. Men gubbar innehar inte riktigt lika mycket toalettskrubbar-knowledge och tänker "äh, någon annan kommer ju ändå och städar efter mej (läs: en städare, en mamma, en fru, en flickvän, en pedant person etc)."

När jag hade berättat om wc-situationen utbrister en i gänget: jamen ja veeeet! Inte ens *en viss Vasa-dagstidnings* herrtoa hålls ren! Jag städar där varje dag, och varje eviga dag står jag där och skrubbar skit i herrvessan men aldrig att det skulle finnas ett teenytiny spår av bajs på damtoan! Jag trodde att journalister är "civilicerade, ordentliga, vettiga " representanter av vårt samhälle, men icke. De kanske kan skriva, men skita prydligt gör de verkligen inte.

Så what's up med hela toalettsituationen? Är det kvinnor som är uppväxta med att de inte ska vara äckliga och göra saker som att bajsa, prutta, rapa osv. så vi gömmer/städar undan våra spår så gått det går. Eller är det män som helt enkelt inte kunde bry sej mindre om att ens trycka på spolknappen och förväntar sej att någon annan ska ta hand om den här myyycket jooobbiga handlingen? Vad är grejen med personer som lämnar en brun krater efter sej på toan? VAD ÄR GREJEN LIKSOM?

Mvh, skit-trött individ.

söndag 17 juli 2016

Systraskap eller syskonskap.

Mitt hetaste Instagramtips just nu är Freja Lindberg. Jag hittade hens konto av en slump, tror jag, och sen dess har jag varit fast. Jag fascineras av varje inlägg, varje bild, varje text, speciellt varje dansvideo. Wow så jag inspireras av hens dansvideor.

Freja Lindberg jag backar dej, och tackar dej, för din aktivism och din ständiga kamp. Tack.

Saker som jag har lärt mej av några månaders stalking av Frejas konto:

+ Jag är fortfarande, om jag så vill det eller inte, väldigt inskränkt i ett heteronormativt, binärt könssystem.

+ Vikten av att använda rätt pronomen. Vikten av ett inkluderande språk. Pronomen som används: hon, han, hen, den, hin. Finns det flera? Do tell isåfall.

+ Ofta talas det om ett feministiskt systraskap. Tänk en minut på ordet systraskap. Har du tänkt klart? Nähä, jag ger dej en minut till. *en minut senare* Systraskap är ett könat ord. Systra, syster, person av kvinnligt kön som är en släkting. Systraskapet exkluderar de som inte indetifierar sej som något kvinnligt och de som inte befinner sej i det binära könssystemet (kvinna-man). Så ett feministiskt systraskap, hur feministiskt är det egentligen, va? Freja har därför myntat ett mer inkluderande ord. Syskonskap. Hen och hens crew ingår i ett syskonskap, där alla (?) kan känna sej inkluderade.

+ Min lilla feministika analys är trångsynt och tar avstamp i det enda förtryck jag kan känna igen: att vara kvinna i en patriarkal struktur. Möjligtvis även i det att jag är "ung och dum" och borde inte få ha åsikter och saker att säga till om. Möjligtvis även i hbtq-aspekten. Men där tar det slut. Trans, rasism, homofobi, fattigdom, fatshaming, religion, funktionförhindade. Allt det som ännu inte har fått plats i mina analyser. Men som ständigt tar mer plats, ju mer jag läser, lär och förstår.

+ Det viktigaste att komma ihåg är ändå att ge plats åt andra i de frågor som en själv inte kan agera "expert" i. Vi måste ge plats åt dem med tolkningsföreträde. Det här tycker jag kan vara lite knepigt. Eftersom en vill stå upp för alla, men ändå inte vill trampa på någons tår som troligen vet bättre än en själv. Det är lite svårt. Liksom vad vill jag med det här inlägget ens? Borde jag ens skriva detta? Får jag skriva det här eller ska jag backa och låta de som verkligen "berörs" tala. Gah, nu är mina tankebanor ett enda trassligt garnnystan. Better stop before it gets worse.

Dela gärna med er av era egna tankar om detta. Och era bästa Instagramkonton, tack.


Learning by reading (boktips för alla er som är lika bakett som jag med att vraka igenom dessa fantastiska 600 sidor av prosa).

måndag 4 juli 2016

Sköna snubbar, skön midsommar.

Jag vet att ni alla väntar och väntar och väntar. På mina midsommarbilder. Men ni får vänta ett tag till. Tills dess tänkte jag dela med mej av en händelse från midsommarhelgen. Det är nämligen så att jag funderat och grubblat men mina tankar får inget slut eller någon rå. Så jag tänkte att de kanske tystnar om jag får skriva ut dem, till er.*

Jag befann mej med ett kompisgäng på en villa, i en inhyrd badtunna när incidenten inträffade. Eller jag ska väl inte kalla det för en incident när det egentligen var en medveten och planerad handling, som inträffade.

Eftersom vi är ett mycket tajt gäng och promillehalten överskred noll så badade vi alla badtunna nakna. Cus that's how we roll. Så har vi gjort i alla de fyra år vi har varit ett vi. Men tydligen så var det nakna badandet inte en helt problemfri situation denna gång. Kanske den bidragande faktorn var alkoholen, kanske var det könsfördelningen (fyra-fem män och två kvinnor), kanske var det bara ren och skär doucheness. Vad vet jag vilka intentioner som låg bakom handlingen, men detta hände:

Vi satt i badtunnan och halvskrek för att överrösta varandra.

Jag: Näe, nu går jag nog upp mina fingrar börjar bli alltför skruttiga.

En av männen i badtunnan: Jaha, stig upp nu så vi får se lite vad du går för!

Jag: Va? Aj ursäkta vadå?

Mannen: *fnissar och ger inget direkt svar*

Jag skiter i kommentaren och stiger upp för att hämta min handduk.

Mannen: Nåmen sidu bara, 9/10! *alla andra män skrattar eller "jublar", den andra kvinnan ser besvärat på mej och sitter tyst kvar*

Jag: Vad i helevete sa du?! Hur vågar du poängsätta min kropp rakt framför ögonen på mej, vah?!

Mannen: Men, men, men... Jag gav ju åtminstone ett bra betyg...

Jag: Det spelar väl ingen jävla roll, skräp dej! Du borde skämmas.

Mannen: *ser skamset ner i vattnet*

Jag tar min hadduk och går därifrån. Utan att vända om, utan att säga ett ord till.

Min första tanke är, wow tänk att jag vågade säga ifrån. Framför alla andra. Tänk att jag vågade ryta till i ett sällskap där alla försöker upprätthålla en soft stämning. Tänk att jag våga säga ifrån. Tänk att jag, blyga jag vågade.

Först i efterhand insåg jag att det egentliga wow:et borde tillhöra de facto att en sådan situation faktiskt kan uppkomma i mitt närmaste kompisgäng. Att jag behandlades på det sättet av en man jag har gått i samma lågstadieklass med. Tänk att det var en bekant och inte en ful full gubbe på Vasa torg kl:00 en sommarkväll som yttrade de där orden. Tänk att det skedde i min comfortzone. Ju mer jag grubblar över detta desto bättre kan jag förstå statistiken som säger att de flesta våldtäkter utförs i bekantskapskretsar. Av människor vi känner, på platser vi känner till, i rum där vi känner oss trygga.

Om ni vill läsa mera om odrägliga män kan ni klickar er in till Chevelles eller Linneas berättelser. Peppe och HanaPee skrev om våldtäkt på Bråvalla, läs! Det finns säkert många fler som också delat sina historier. Så tipsa gärna ifall ni har ett sånt inlägg upp i rockärmen. Inte för att jag vill läsa dem för nöjets skull, men för att jag ska inse hur otroligt vanligt sånt här är.

Utöver ovannämd händelse hade jag en otroligt lyckad midsommar. Ni ser ju själva hur den idylliska miljön bländar oss med ett stort "look at me bitches, I'm fucking fabulous".

Glad måndag på eder!

*Note; och hur konstigt är det inte att jag "är rädd" och skäms för att publicera detta? Inte är det jag som ska skämmas, ju.

fredag 1 juli 2016

När highlightern ligger utsmetad på kudden.

Hejsan! Ni (ungdomar/unga vuxna/barn som lever i SoMe-bubblan och identifierar sej som kvinna) vet att nutiden skönhetstrend eller som vi nuförtiden säger - goals - är att ha en flawless bas när en  sminkar sej. Vi ser youtubevideon som alla handlar highlighters och contoring. Ingen gör reviews om mascara eller kajalpennor längre.


Så en dag när jag kände att en liten kreativ fis var på gång så bestämde jag mej att knäppa några (läs: åtminstone 150) bilder av mitt ansikte och mitt nytonade hår. Jag hade varken pinat finnar, noppat ögonbryn, sminkat mej eller tagit bort gårdagens sminkrester. Så jag kände att det kunde vara hälsosamt att se, med lite mer objektiva ögon på mej själv. Hur ser jag ut? Hur ser jag ut utan flawless hy, markerade ögonbryn och mitt inövade kameraleende?


Och folk fnyser åt alla vi som hejvilt knäpper självisar (creds till Linnea som myntade den bästa variationen av selfie hittills) överallt, kolla nu vilken utmärkt terapisession jag gav mej själv en mulen torsdag.


Min ögonfärg växlar väldigt mycket beroende på vilka färger som finns nära ansiktet. Så när jag insåg att de nuförtiden är ständigt blåa p.g.a det blåa partiet i mitt hår blev jag allt annat än besviken. Är det någon annan som märkt av det mystiska fenomen att ögonfärgen uppfattas som olika färger beroende på ljus, hårfärg och plagg?




bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar