måndag 4 juli 2016

Sköna snubbar, skön midsommar.

Jag vet att ni alla väntar och väntar och väntar. På mina midsommarbilder. Men ni får vänta ett tag till. Tills dess tänkte jag dela med mej av en händelse från midsommarhelgen. Det är nämligen så att jag funderat och grubblat men mina tankar får inget slut eller någon rå. Så jag tänkte att de kanske tystnar om jag får skriva ut dem, till er.*

Jag befann mej med ett kompisgäng på en villa, i en inhyrd badtunna när incidenten inträffade. Eller jag ska väl inte kalla det för en incident när det egentligen var en medveten och planerad handling, som inträffade.

Eftersom vi är ett mycket tajt gäng och promillehalten överskred noll så badade vi alla badtunna nakna. Cus that's how we roll. Så har vi gjort i alla de fyra år vi har varit ett vi. Men tydligen så var det nakna badandet inte en helt problemfri situation denna gång. Kanske den bidragande faktorn var alkoholen, kanske var det könsfördelningen (fyra-fem män och två kvinnor), kanske var det bara ren och skär doucheness. Vad vet jag vilka intentioner som låg bakom handlingen, men detta hände:

Vi satt i badtunnan och halvskrek för att överrösta varandra.

Jag: Näe, nu går jag nog upp mina fingrar börjar bli alltför skruttiga.

En av männen i badtunnan: Jaha, stig upp nu så vi får se lite vad du går för!

Jag: Va? Aj ursäkta vadå?

Mannen: *fnissar och ger inget direkt svar*

Jag skiter i kommentaren och stiger upp för att hämta min handduk.

Mannen: Nåmen sidu bara, 9/10! *alla andra män skrattar eller "jublar", den andra kvinnan ser besvärat på mej och sitter tyst kvar*

Jag: Vad i helevete sa du?! Hur vågar du poängsätta min kropp rakt framför ögonen på mej, vah?!

Mannen: Men, men, men... Jag gav ju åtminstone ett bra betyg...

Jag: Det spelar väl ingen jävla roll, skräp dej! Du borde skämmas.

Mannen: *ser skamset ner i vattnet*

Jag tar min hadduk och går därifrån. Utan att vända om, utan att säga ett ord till.

Min första tanke är, wow tänk att jag vågade säga ifrån. Framför alla andra. Tänk att jag vågade ryta till i ett sällskap där alla försöker upprätthålla en soft stämning. Tänk att jag våga säga ifrån. Tänk att jag, blyga jag vågade.

Först i efterhand insåg jag att det egentliga wow:et borde tillhöra de facto att en sådan situation faktiskt kan uppkomma i mitt närmaste kompisgäng. Att jag behandlades på det sättet av en man jag har gått i samma lågstadieklass med. Tänk att det var en bekant och inte en ful full gubbe på Vasa torg kl:00 en sommarkväll som yttrade de där orden. Tänk att det skedde i min comfortzone. Ju mer jag grubblar över detta desto bättre kan jag förstå statistiken som säger att de flesta våldtäkter utförs i bekantskapskretsar. Av människor vi känner, på platser vi känner till, i rum där vi känner oss trygga.

Om ni vill läsa mera om odrägliga män kan ni klickar er in till Chevelles eller Linneas berättelser. Peppe och HanaPee skrev om våldtäkt på Bråvalla, läs! Det finns säkert många fler som också delat sina historier. Så tipsa gärna ifall ni har ett sånt inlägg upp i rockärmen. Inte för att jag vill läsa dem för nöjets skull, men för att jag ska inse hur otroligt vanligt sånt här är.

Utöver ovannämd händelse hade jag en otroligt lyckad midsommar. Ni ser ju själva hur den idylliska miljön bländar oss med ett stort "look at me bitches, I'm fucking fabulous".

Glad måndag på eder!

*Note; och hur konstigt är det inte att jag "är rädd" och skäms för att publicera detta? Inte är det jag som ska skämmas, ju.

14 kommentarer :

  1. All heder åt dig som vågade säga ifrån! Att bara vara tyst är sånt som gör att de inblandade tror att det är OK att göra samma sak igen och igen och igen. Och även om det kanske var tänkt som ett "SKÄMT" (hatar det ordet i såna här sammanhang) så visade du genom att säga ifrån att det inte är okej att skämta om såna saker. Sexuella kommentarer/trakasserier är aldrig ett skämt och jag hoppas personerna som befann sig där fick sig en tankeställare. Du ska vara stolt över dig själv att du sa ifrån!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, att vara tyst och acceptera situationen är säkert det värsta en kan göra. För som du säger så är det då en stor chans att beteendet fortsätter.

      Radera
  2. Vilken hemsk upplevelse! Hoppas alla i sällskapet lärde sig en läxa och kan förstå ett och annat om respekt i framtiden. Och den där känslan att vara så i underläge då alla håller med och de hejar på varandras dumma påhitt, alla är ju lika delaktiga och det är väl just de de inte fattar då de inte vill lyssna på kvinnors historier om övergrepp och trakasserier. Ursäkter som "Det var väl inte så farligt, vi skoja ju bara""jag har aldrig sagt eller gjort nåt" då de stått och sett på och skrattat, så ska allt va okej igen. Bra att du sa ifrån, det kan ju nästan va svårast just när man e bland sina vänner. Där man borde vara helt trygg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för ditt pepp! Och du har så rätt i allt du säger.

      Radera
  3. Visst är det bra att säga ifrån, men själv tycker jag att denna högst personliga historia inte hör hemma på internet. Du tjänar ingenting på att publicera detta, det är hämnd bara för din egen skull. Jag är inte inblandad, men det är typiskt dig. Låt misstagen dö ifred.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Allt har väl en egen plats på internet? Om liknande berättelser skulle tystas ner på det sätt som du föreslår skulle problemet bara växa sej större. Vi kan ju inte gå och hålla käft om allt skit som drabbar oss.

      Och om jag skulle vara ute efter någonslags hämnd skulle jag väl där och då iställe sagt något i stil med "5/10, liten kuk". Att uppmärksamma strukturella problem är aldrig fel/onödigt/fult. Men ja, det är typiskt mej och det är jag stolt över.

      Radera
    2. Nej, allt hör definitivt inte hemma på internet. Självklart måste vi ta tag i problemet, men detta är fel sätt. Nu försöker du slåss mot en destruktiv kommentar med vidare destruktivt beteende. Att publicera och göra parad av en mänskans misstag är inte en del av den feministiska kampen, det är nästan mobbning.

      Alla gör misstag. Alla säger ibland saker som är fel. Ingen mår bra av att vi använder det skadligaste vapen vi har, internet, för att framhäva varandras felsteg. Ingen mår bra av det, så ibland måste man hålla käft. Att någon har skadat dig gör det inte rätt att skada dem tilbaka. Försök skriv något konstruktivt istället. Det är för lätt att identifiera den person som gjorde dig illa i detta inlägg, och det är skadligt.

      Radera
    3. Nej, det går inte att identifiera personen i fråga. De enda som har möjlighet att gissa personen identitet är de som fanns på plats när det hände. Därför anser jag att ja inte "hänger ut" någon i detta inlägg.

      Fint att du medger att du postar destruktiva kommentarer, jag kan ju tipsa om att det är mycket trevligare att ge konstruktiva sådana.

      Radera
    4. Jag vet inte om du gör dig lustig eller om din läsförståelse brister. "9/10"-kommentaren var en destruktiv kommentar, och ditt inlägg är en destruktiv reaktion. Ta ditt eget råd, var trevlig, kasta inte bajs via nätet.

      Radera
    5. Aadå, skön tisdag på dej!

      Radera
    6. I ljuset av kommentarstråden nedan vill jag säga att det skulle räckt för min del om du inte hade berättat att det var just på midsommar som incidenten inträffade. Som någon som nog bryr sig om vad som inträffat, kan jag inte göra mer än att rikta misstanke och ilskna tankar mot alla män som kan vara skyldiga, hela drösen av dem du kan ha badat eller inte badat med.

      Abstraktionsnivån är alltså sådan, att sympatin börjar överskuggas av negativiteten mot ditt kompisgäng. Och det är ju sympati för din situation som jag antar är målet.

      Radera
  4. Till föregående anonym kan jag bara hälsa att jag som utomstående inte alls kan identifiera personen som gjorde detta "misstag" trots att jag känner Lina och många av hennes vänner. Jag vill också säga att Lina själv kanske inte tjänar på att publicera detta, men jag gör det. Det känns oerhört skönt att någon delar med sig av händelser som denna. Den sista kommentaren om att hon känner sig lite rädd för att publicera och så vidare fick mig nästan att gråta. Den var så mitt i prick. Själv har jag vaknat mitt i natten av att en manlig "vän" har tagit sig friheten att lägga handen innanför mina pyjamasbyxor för att känna runt lite och jag har inte ens klarat av att berätta om det åt mina närmaste vänner. Att höra andras upplevelser och känslor är guldvärt. Att läsa dem får en att tänka "Nej, du ska inte alls skämmas! Det är ju han som gjort fel och skadat dig!" och det leder till en reflektion av ens egna upplevelser och tanken om att en själv inte då heller borde känna sig äcklig och skamsen över vad som hänt.

    Min manliga "vän" sade också att det var ett misstag och att han aldrig kommer göra något sånt igen. Det ändrar inte på det faktum att jag ännu 3 år senare kan bryta ihop och gråta och skaka i flera timmar i sträck utan att kunna äta eller sova. Dessa "misstag" skadar mer än ni kan tro. Därför ska de inte tystas ner.

    Om ingen har modet att berätta om vad de upplevt blir det inte heller någon diskussion om problemet. Det göms undan och ingen tror på att det faktiskt sker. De har ju aldrig hört några konkreta exempel. Om vi ska få bukt på problemet borde alla gånger något sådant här sker uppmärksammas på ett eller annat sätt. Vi måste visa hur ofta det förekommer och att det sker i vardagen och även i våra närmaste vänskapskretsar. Var aldrig tyst om händelser som denna. ALDRIG.

    Jag behövde läsa det här idag. Tack Lina för att du vågar göra det jag själv inte har modet att göra. Fortsätt uppmärksamma orättvisor. Vi som inte vågar behöver dig. Fortsätt kämpa medan vi andra samlar mod för att våga gå i dina fotspår. Tack!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj vännen! Jag blir nästintill tårögd av din kommentar, på gott och ont. Det suger att du har varit med om en så hemskt händelse, och tack för dina peppiga ord.

      Som du säger så tycker jag också att vi måste tala om det här. Vi kan ju inte hålla käft bara för att skydda (!?) personen i fråga. Om vi prata om det, problematiserar det och fördömmer det så kanske det också minskar och försvinner. Alla måste få veta hur fel och förödande dessa handlingar är. Det gäller allt från ett tafs till grov våldtäkt.

      Än en gång tack för dina snälla ord och för att du backar mej. Och för att du vågar dela med dej och säga ifrån, så starkt av dej!

      Kram

      Radera
  5. Så sjukt. Bra att du sa ifrån. Alltför ofta blir man ju ställd och knäpptyst. Jag tror också att det är viktigt att prata om detta och kunna blogga om sådana här situationer. Hur ska vi annars komma vidare? Jag tror att just bloggar ger oss kvinnor en helt ny möjlighet att markera mot sexuella trakasserier. Jag fick själv tyst på en man som gick över gränsen mot mig genom att blogga om händelsen. Nämnde förstås inte hans namn, men jag vet att han har läst och tystnat. Åtminstone mot mig, förhoppningsvis har han förstått något även på en större plan.

    SvaraRadera

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar