torsdag 29 september 2016

Att kippa efter luft.

Lathet måste ju vara ett av de vanligaste personlighetsdragen. Har ni någonsin hört nån säga: Och jag e verkigen inte lat! Aldrig att jag sku ligga i soffan en tisdagkväll och stirra mej blind på Netflixskärmen!" Nä, att vara lat måste ju vara ett av de mest frekventa uttrycken tillsammans med jag har dåligt lokasinne, jag tycker om att resa och jag älskar mat. Dessa fraser är ju så urpumpade att de helt tappat sin betydelse. Jämför till exempel med gårdagens trevlig, snäll och omtänksam. Om alla är det är igen det.

Men det var inte ofta förekommande beskrivningar av jaget som jag tänkte skriva om. Nej, det var ju varför denna otroliga lathet finns och är den ens tills nytta?

Om jag talar för mej själv så är det det där med att komma igång som är svårt. Att börja städa, att börja läsa, att börja skriva. Just nu verkar det som att det är just de här tre sysslorna som mitt liv kretsar kring. Läsa, skriva, städa. Och sen det självklara: äta, sova, bajsa.

Jag har en klart syn på precis vad som måste bli gjort. Hur mycket, hur snabbt och tills när. Men ändå jobbar min kropp frenetisk med att nåla fast mej i soffan, sängen eller golvet om det riktigt vill sej. Varför tävlar hjärna och kropp så hårt emot varann? Varför kan de inte ta varandra i hand och leda mej till dammsugaren?

I dagarna när det mest intressanta i bloggvärlden är Linns vardag som sjukskriven, kan jag inte låta bli att dra paralleller. Jag undrar över om soffbunkring beror på en annars ganska prestationskrävande vardag. Kanske försöker kroppen säga åt mej att sitta ner, ta det lugnt och samla kraft. Om så är fallet säger jag tack lilla kropp, tack för att du tar hand om mej. Då gäller det bara att få hjärnspökena att sluta piska mitt samvete varje gång jag drar filten över mej och trycker på play.

Som jag kanske nämnt i ett tidigare inlägg så var början av sommaren en enda lång utandning. När jag landade i Vasa efter vappen och hade en hel månads ledighet framför mej så tog kroppen tag i hammaren och spikade ner mej ännu hårdare i sängen. Det första studieåret hade satt sina spår och jag vara okapabel till en enda tanke utanför äta, sova, bajsa.

Och huhhu sådant dåligt samvete jag hade. Och huhhu så jag skämdes. Jag skämdes för mamma och pappa som måste se mej zombiewalka från säng till soffa. Måndag till söndag. Ibland låtsades jag sysselsätta mej (gå in i ett annat rum och påta på diverse ting) för att slippa se mammas besvärade, medlidande blick. För att slippa frågan: Ska du inte göra nåt idag? Ska du inte... Ska du inte... Men när diskmaskinen, tvättlinan och ett halvhjärtat gympass tömmer dagens enerigförråd så finns det inget rum för kreativitet, social samvaro eller andra måsten.

Så när sommarmånaden närmade sej sitt slut och jag visste att jobbet låg runt hörnet så var det bara att avsluta hede löjpase (som någon österbottnisk farbror eller faster som bojkottar psykisk ohälsa skulle säga) och börjar baka kakor på rullande band till Vasaborna. Och visst hjälpte det. Visst tog jag mej upp. Kanske inte enda upp till ytan. Men jag räcktes dit om jag använde ett bamburör att andas genom.

För att make it til' you make it behöver du: en dusch, smink, blommiga kläder och en stort tillgjort leende.

Ibland simmar jag ryggsim i en spegelblank sjö och ibland är mitt bamburör så långt från ytan att en inandning gör mej vimmelkantig (som när en länkade ihop sugrör efter varann på barnkalas och tävlade om vem som kunde sug upp cokis med längst rör).

Igår var det medelålders människor som tappade sitt bamburör. Idag är det halva universitetet som rusar runt och kippar efter andan.

lördag 24 september 2016

Män gör mej rabiat.


Jag vet inte varför jag blir så arg. Ilskan ligger så nära ytan, hela tiden. Den blir till en snabb quickfix. Den finns där för att maskera allt det andra som ligger där, blubblar och fräser. Jag är så himla arg.

Jag är arg på muminpappan när han tvingar muminmamman att behaga.
Jag blir arg när killgäng på gatan vägrar flytta på sej.
Jag blir arg när mannen i skolköket ropar på den unga kvinnan med noll respekt i rösten.
Jag blir arg på män som är jävligt dåliga i säng.
Jag är arg på alla manliga filosofer som mjölkar all tid i föreläsningssalen och försöker briljera med orden, simmig blick, olika -ismer.
Jag blir så arg när kvinnor berättar om pojkvänner som bränner det sista tålamodet som finns kvar.
Jag blir så arg över alla heteronormativa meningar som grammatikern tvingar oss att analysera. Ove bygger huset medan Mia kokar kaffe.

Aktant, predikat, nominalfras.
Mitt hopp går i kras och hela världen gör mej rabiat.


tisdag 13 september 2016

Funderingar om tatueringar.

Jag fick en hel förfrågan på att berätta om mina tatueringar och varför jag valde att byta studio. Nu är jag ju ingen expert överhuvudtagen. Tro mej, jag har noll expertis inom denna konstform, jag är endast beundrare och bärare av den. Men eftersom en hel person undrade så ska jag såklart svara på dens fråga, att leave someone hanging är ju något av det fräckaste en kan utsätta en nyfiken själ för.


Min första tatuering gjorde (fick? tog? beställde?) jag för två år sedan. Det var en tid efter mitt feministiska uppvaknande vilket jag ansåg viktigt och som en milstolpe i mitt lilla tonårsliv, så jag skaffade den lilla venussymbolen. Susanne Remahl vid Fist of Needles har jag att tacka för den. Hela processen gick bra och Susanne var nog den rätta personen att ta min "sticka nålar och bläck i min hud"-oskuld. Hon är lugn, social och så himla lovable. Eftersom det var min första tatuering hade jag ingen aning om hurudana priser jag kunde förvänta mej, men nu i efterhand inser jag att just Fist of Needles kräver väldigt många värderfulla lappar ur kundernas fickor.


Min andra och tredje tatuering gjorde jag vid samma tillfälle. Även denna gång vid Fist of Needles men nu var det Matt som nålade mej. Vår personkemi funkade inte på långa vägar lika bra som Susannes och min, vilket är lite trist när en sitter och förändrar sin kropp i tre timmar. Men jag blev  nöjd med resultatet och det är väl det viktiga. I dagsläget skulle de må bra av lite touch-up men jag är lite för lat för att ta tag i saken. Och för alla som undrar, ja priset var också nu svindlande högt.


Och nu kommer vi till ögonblicket när den medelmåttiga historien förvandlas till den perfekta historien. I somras bokade jag en spontan tid till Nico vid Black Knight Tattoo. Jag hade stalkat hans Instagramkonto i några veckor så jag hade på känn att det här inte kan bli annat än en fullträff. Och precis som jag hade hoppats gick jag ut en stund senare med ett stort leende på läpparna och endorfinnivåer jag inte hade känt på månader. Det som bidrog till en mycket bättre tatueringsupplevelse var att allt kändes mer hemma, vamt, ärligt och genuint i Nicos studio. Kundbetjäningen var top notch och priset på en helt annan nivå.

Så all in all kan jag väl tipsa om att hitta den studio som passar dej och din stil. Att bli tatuerad är väl ändå en så speciell händelse att en vill känna sej bekväm, väl omhändertagen och respekterad. Alla dessa krav blev uppfyllda vid Black Knight Tattoo så därför valde jag att byta studio och artist. Troligtvis tar det inte länge för jag befinner mej där igen.

(och för alla som undrar: ja, det tar ont att tatuera sej)

tisdag 6 september 2016

Sex sexcitat.

Jag kommer ofta ihåg ordagrant vad personer har sagt. Det här kan vara en både bra och dålig egenskap men när det gäller oneliners så är det endast positivt. Så här kommer nu sex sexcitat som jag har fått höra av mina nära och kära, och fulla människor på fest. För att citera Salt-N-Pepa, "Let's talk about sex baby/ let's talk about you and me/ let's talk about all the good thing and the bad thing that may be"

Kvällens solnedgång får agera som nödutgång för de som inte vill läsa NSFW-grejer och som en symbol för sex.

"Jag vill vara den som tar emot. Because let's face it, you just wanna be pounded like the little bitch you are."

"Den jävel lyckades riva upp mej. Med den där little thing of his, hur lyckas man?!"

"Vet ni det är riktigt najs att bli fistad. Så intimt och så najs. Pröva det om ni vill och får chansen."

"Att inte kunna fakea en orgasm om man har en snopp stämmer verkligen inte. Jag är typ en mästare på manliga fakeorgasmer."

"Mitt bästa tips efter sex är att inte gå på mattor direkt efteråt. Droppfaktorn är allt för hög, I am telling you: undvik mattor eller klä på dej!"

"Kvinnor är tvugna att kommendera och styra och ställa i vardagen så mycket att allt vi vill är att bli lite dominerade i sovrummet. Är det för mycket begärt?"

torsdag 1 september 2016

Det stora sommarinlägget 2016.

Sommaren 2016 spenderade jag alla fyra månader i Vasa. Inledningsvis återförenades jag med bästa Bella, kvällen hette skolavslutning. Vi och gänget badade jacuzzi och skakade våra rumpor på Fontanas 90-talsdansgolv (!!!)


Sommaren 2016 befann jag mej största delen av juni på riksåtton mellan Vasa och Närpes. Där emellan insöp jag natur och kultur vid Kvittsaandin (läs: jag cruisade runt på vattnet med moffa och läste böcker omvartannat).


 Sommaren 2016 lyckades jag i ren desperation nappa mitt bästa sommarjobb hittills. Jag jobbade som konditor/servitris vid Sweet Vaasa. Här nedanför ser ni en del av the crew och jag menar verkligen THE crew. Ni är bäst, puss.


Sommaren 2016 gjorde jag även en djupdykning i mammas kläder från 90-talet och fynden tänkte aldrig ta slut. Några väldigt lyckosamma loppisrundor har jag också hunnit med. T.ex. denna skapelse. Just look at it, look!


Sommaren 2016 tog mitt 90's beroende sej till en ny nivå. Nämligen till nivå: vit t-skjorta och spaghettibands-topp. Basically hade jag t-skjortan under alla andra plagg jag bar. När jag klippte håret upptäckte jag även Nio till fem-frisyren insvängda toppar och blev totalt trollbunden.


Sommaren 2016 var tiden inne för mej och veganismens sammanträde. Redan i augusti hade jag "roliga skämt" om kaniner, bacon och sallad upp över öronen. Please stop.


Sommaren 2016 kom nästan alla vänner hem till plattlandet och jag kände mej trygg och lycklig. Till exempel dessa två filurer, kolla så söta. Who couldn't love them to the moon and back?


Sommaren 2016 fick jag bonda med denna hårboll igen. Kan inte någon snälla ställa en liten lurvig krabat (hund, katt eller råtta det spelar ingen roll) utanför min dörr i Åbo så att jag blir tvungen att ta hand om den oberoende hur lite min lägenhet är, snälla?


Sommaren 2016 hade min mentala hälsa en ganska djup dip. Men efter några samtal, selentabletter, gympass och en utdragen förkylning så är jag så gott som back on track igen. Mer om detta en annan gång.

Sommaren 2016 slog den årliga tatueringsfebern in så jag traskade iväg till Black Knight Tattoo. Jag är mycket nöjd med både resultatet och de facto att jag bytte studio.


Sommaren 2016 lyckades jag äntligen embrace äkta popmusik. Och det känns som att det nu är allmänt accepterat att gilla Beyoncé, Ariana Grande, Rihanna, Adele, Selena Gomez, Fifth Harmony (!), Meghan Trainor och många fler. Såklart har jag inte släppt iväg den pretentiösa-indie-hipster-melankoliska musiken heller, don't worry.

Sommaren 2016 gick i partyts tecken. Enda förklaringen som behövs:
"Vi festar alltid mycket i Vasa."
"Ja, men vad gör en i Vasa om inte festar?"
"Festar, såklart."
"True."


Sommaren 2016 var sommaren av bra böcker. Här en del av dem.


Sommaren 2016 umgicks jag mest med Stina. Stina är den där kompisen som är smart, rolig, festlig och en lika stor ögonbrynsfanatiker som en själv. Stina är guld, helt enkelt.


Sommaren 2016 var jag så tom, trött och urpumpad att jag kunde identifiera mej med den stora arbetarklassen ala 'jobba hela veckan för att sedan festa mej genom helgen.' Om det så var vin istället för suomiviina.

Sommaren 2016 innehöll även det största suget efter höst. Höst och skolstart. Jag längtar så innerligt efter föreläsningar, möten, äcklig skollunch och höstkläder.

Sommaren 2016:s händelser som inte fick en egen punkt: jag köpte en snapback, färgade blått hår, skällde ut män på baren, slutade raka mina armhålor, lärde mej lite bättre finska, fick min första utskällning av Överklassens Medelålders Finska Kvinna och blev besatt av Gilmore Girls.

Tack och förlåt Sommarvasa 2016, you treated me well.



bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar